När jag scrollar på Facebook ser jag det vanliga flödet. Och plötsligt: En bild där någon har fotat av en artikel i SN. Och en hel artikel som någon har kopierat från en tidningssajt och klistrat in.
”Nu har det hänt igen”, säger någon på redaktionen. ”Någon har kopierat en text från oss".
Snart skickar någon av oss ett meddelande till den som ligger bakom inlägget. Vi skriver som det är: ”Det du har gjort är tyvärr inte okej, det är ett upphovsrättsbrott att dela texter på det här sättet. Vi på SN måste ta betalt för vår journalistik för att kunna fortsätta skriva om mögel på skolorna, om hur kommunerna sköter sig och om allt annat som händer här i östra Sörmland”.
Vi får oftast samma typ av svar. ”Jag hade ingen aning om att det inte var okej. Jag tar genast bort inlägget", skriver den som lagt ut texten.
Vi gör ju som bekant som alla andra gör. Man ser andra göra så, och tror intet ont anande att det är rätt.
Jag är superglad att ni vill dela artiklar vidare. Men snälla, respektera att vi måste ta betalt för journalistiken. Kopiera länken till sn.se i stället och klistra in. Mejla mig gärna om du inte vet hur man gör, så ska jag gärna förklara.
Och får jag önska en sak till? När din mamma, gamla kompis eller kollega råkar dela en artikel på fel sätt – säg till! Förklara att det inte är okej och varför. Det handlar alltså om att vi som granskar makten måste få chansen att fortsätta göra det vi gör. Inte fy skam att vi finns, eller hur…