Hon har klätt sig i en röd, till synes mjuk och varm, tröja. Över den bär hon en svart jacka med blommor, som skydd mot kylan och regnet. Runt halsen har hon trätt ett halsband med blågröna pärlor. Hon befinner sig i Dalarna och året är 2018.
Men vi backar. För 93 år sedan föddes Hédi Fried i Rumänien. För 79 år sedan mötte hon en lång man på gatan, en man hon förälskat sig i. Hon var 14 år och log mot honom och han log tillbaka. Sedan spottade han henne i ansiktet och hon sprang gråtande hem till sin mamma, något hon själv beskrivit i en av sina böcker.
När familjen fördes bort såg grannarna på bakom gardinerna. Hédi Frieds föräldrar mördades av nazisterna tillsammans med en miljon andra människor i Auschwitz, men hon själv överlevde.
Därför kunde hon stå där i Ludvika den första maj i år. Hon stod där och uppmanade politikerna att stå upp mot nazismen.
– Det är i dag vi måste agera om vi vill ha en demokrati i morgon. Jag måste orka, sa hon.
Den nazistiska gruppen NMR samlade mellan 300 och 500 deltagare i sin manifestation i Ludvika samma dag. Omkring 100 samlades i Boden.
Det här må vara en vecka sedan, och det må ha hänt på annan ort. Det må vara i Ludvika, Kungälv och Boden som NMR satsar på att komma in kommunfullmäktige.
Det spelar inte så stor roll. Frågan är brinnande aktuell i hela landet. För det handlar trots allt om att nazister (nazister!) vill väljas in i kommunernas högsta beslutande organ.
Just nu är Hédi Frieds historia viktigare än någonsin.