Jazz med fyra unga utropstecken

Nejdå, det gick så bra ändå med den fina blandning vi fick av standards och egna låtar, som minsann hade ett personligt stuk, i, bland alldeles vilda i sina uflykter mot kaos. Och Charlie Parker och Thelonius Monk verkade ha spelat deras godnattsagor, så svängde up-tempot. Roligt var det också att se livslånga jazzveteraner bli bleka om nosen av att inte tro sina ögon och öron. Och jag var säkert likadan.
För musiken i går hade räckt till en bra jazzkväll från en vuxen kvartett. Men nu var det fyra bröder som levande utropstecken, där den äldsta är 21 och den yngsta 13. Och noterna hade de i huvudet. Begåvade är de från musikerföräldrar, förstås, och två går redan på ”Ackis”. Men inte färdiga, ska sägas för säkerhets skull; det var lite blygt och otajt ett tag.
Men oj så de spelade upp sig.
– Nu spelar vi vår sista låt, sa Kasper.
– Nä, det får ni inte.
Och så kom ”All The Things You Are”, som avsked.
Till oss tjugofem som var där…