Jazzmys kryddar musiken med pruttkuddehumor
Kvartetten Jazzmys vill bara spela för riktigt aktiva och kräsna åhörare. Därför sitter det mest sex- och sjuåringar i publiken på deras konserter. Lydiga vuxna göre sig icke besvär.
Han och de andra tre i gruppen har just avslutat en halvtimmes spelning för förskolebarn och särskolebarn i Långsätterskolan i Nyköping. Med lika delar musik, skoj och publikkontakt har de givit den unga publiken en första lekfull introduktion till jazzens värld.
Många ungar tror att jazz är trista gubbar som står och jammar och spelar svår musik, säger kontrabasisten Marcus Linfeldt.
Martin, Marcus och dagens tillfällige trummis Isak Andersson gick i samma klass på Musikhögskolan, där också sångerskan Lisa Östergren gått. Alla fyra försörjer sig nu som frilansmusiker, men försöker hinna med några veckors skolspelningar varje år.
Många barn kommer aldrig ens i kontakt med riktiga instrument. Det är kul att de får höra livemusik, säger Martin.
Men jag skulle aldrig orka spela för barn varje vecka året runt. Det är kul men slitigt, inflikar Marcus.
Det roliga är just barnens ärlighet. Att de till skillnad från artiga vuxna verkligen visar vad de tycker om musiken som spelas.
Det värsta är när man spelar för hämmade lydiga barn och känner att de är rädda för en sträng fröken som ständigt säger åt dem att vara tysta, berättar Lisa. Man kan komma in i en aula och direkt känna den där tråkiga stämningen.
Fast i Långsättersskolans gymnastiksal är stämningen en helt annan. Här är det nästan lärarna som reser sig först för att få vara med och göra alla roliga rörelser i En kulen natt och när särskolans elever ska vara med och dansa hett-golv-dansen studsar rullstolarna i takt med musiken.
Det gäller att göra något lekfullt av musiken, säger Lisa som får barnen att fnissa hysteriskt då hon smyger in en pruttkudde på Martins pianopall. När skrattat lagt sig spelar Jazzmys sin egen Pruttkuddeblues.
I vår gör Jazzmys 26 skolföreställningar i Sörmland. Sedan spelar de för vuxna några månader igen innan det är dags för en ny turnéomgång på skolorna i Värmland. Men innan dess hoppas de få till en barnskiva med alldeles egna låtar.
Det är svårt att skriva bra barnmusik. Men vill få det lite busigt, med en knorr på slutet, men ändå känna att musiken är bra och att man kan stå för den, förklarar Lisa.
Mycket av den barnmusik som finns på marknaden är usel, enas de fyra om. Dåliga sånger med meningslösa texter spelas in i dåliga hemmastudios och prånglas ut till barnen.
Men det finns undantag. Jojje Wadenius och Georg Riedel är två musiker som tar barnen på allvar när de skriver musik.
Och så har vi inspirerats en hel del av Fem myror är fler än fyra elefanter. De verkar ha haft så otroligt kul när de har gjort sina tv-program. Sån stämning vill vi också skapa, säger Lisa.
Så jobbar vi med nyheter