Jeffs hjärtefråga är rätt och riktig

Jag vet i ärlighetens namn inte vad Jeff Hällegard går för som tränare, har ingen aning om vilken fingertoppskänsla han besitter, vilka taktiska genidrag han är i stånd till, vilka krafter han kan locka fram ur en samling individer när ett plus ett måste bli tre. Jeff hann aldrig riktigt sätta sin prägel på laget när han plockades in i vintras. Men han var en ledare som spelare, en som kunde visa vägen, en tuffing som inte bara stod upp när det blåste utan till och med gillade det. Och jag tror definitivt att han och Nyköpings Hockey kan ha någonting väldigt trevligt på gång.

Jeff Hällegard vill bygga ett lag med mycket hjärta och med starka muskler. Han efterlyser glöd och vill att spelarna ska brinna för att spela hockey i Nyköping. Han tycker uppenbarligen att för många varit för nöjda med saker och ting de senaste åren. NH-tränaren vill ha spelare som vill vidare, som inte är nöjda med att vara i ett hyfsat lag i allsvenskan, spelare som gör rätt för sin lön i en ekonomiskt tyngd förening.

En del av det där är egentligen självklarheter och inget magiskt tränarhokuspokus, men nog känns det rätt och riktigt att fokusera på en sådan hjärtefråga - och det känns bra när några av de nya killarna haft ledande roller och till och med varit lagkaptener i sina gamla lag.

Alla gillar en uppstickare. Det finns ett romantiskt skimmer över hela fenomenet och det har funnits där sen David piskade upp Goliat. Nyköpings Hockey är fortfarande bara en uppstickare och det är inte så himla pjåkigt, det finns potential i det. Om NH kan bli en uppstickare som uppträder utan respekt och som aldrig någonsin ger sig och som spelar med ett hjärta som gör att laget aldrig är slaget, vare sig på förhand eller i svåra underlägen - då har vi en klubb som befinner sig i vinnarhålet.

Det skulle ge ett prydligt facit i tabellerna, vilket skulle göra klubbens spelare intressanta för de stora klubbarna, något som skulle öka intresset för kommande stjärnor att söka sig till elitslussen Nyköping. Det skulle öka publiken, marknadsvärdet, det skulle rassla till i kassan, det skulle bli drag, alla skulle vinna.

Jag hoppas att NH har bestämt sig för hur det ska spelas hockey i höst och i framtiden, att man i fortsättningen alltid plockar in tränare och spelare som passar in i klubben och som inte bara har ett snyggt CV med sig. Men skynda gärna lite långsamt, försök gärna att tänk lite långsiktigt i en idrottsvärld där långsiktighet är lika sällsynt som det är vanligt med pudelhårdrocksinfluenser i dagens melodifestivalmusik.

Det duger inte att plocka in 14 extrema vinnarskallar utifrån på en gång. Det är inte nödvändigt att ha drösvis med egna produkter i laget, inte alls _ men det är ett absolut måste att publiken känner igen sig från år till år och att människorna i den egna föreningen känner att A-laget är deras angelägenhet. Minns hur AIK åkte vilse och blev en lekstuga för en rik finländare. Se vad som hände i Gnesta.

Klubben borde förnya kontrakten med både Jonnie Karlsson, Johan Eriksson och Johan Ånelöf. Eriksson kanske inte hade någon lysande vinter och han kanske har kommit till en punkt i livet när annat blivit viktigare än hockeyn _ men han har kapacitet och hjärta och han är uppskattad i Rosvalla. Jonnie Karlsson må ha en och annan brist defensivt men det är en kul och intressant back som aldrig är tråkig att ha på isen. Han känns igen efter två år klubben och nog fanken har han hjärta. Ånelöf är en stabil, spelskicklig back med Nyköpingsrötter, precis som Antti Koponen är en talang från stan. Klubben har gjort några fina värvningar - applåder - men jag hoppas det fortfarande finns plats för flera av de kända ansiktena.