Jenny älskar att ta ton
Jenny Ledenvik har alltid bott i Nyköping. Staden är lagom, tycker hon. Inte för stor, inte för liten. Nån gång flyttar jag kanske härifrån, men sen kommer jag nog tillbaka.
Musiken intar alltså en icke oväsentlig plats i hennes liv. Vilket inte är så konstigt. Det är ärftligt. Pappa spelade i ett band, mamma har sjungit gospel. Men den stora inspirationskällan är storasyster Elin.
Jag beundrar henne. Hon har en oerhört vacker röst och kan sjunga det mesta. Själv ligger jag mer åt rockhållet.
På skolan får Jenny och hennes kompisar fyra låtar i veckan som de ska öva in. Varje fredag är det uppspelning. De pluggar rockens och popens historia. Mot slutet av terminen ska de skriva text och musik till varsin egen låt.
Jenny har sjungit i skolans olika ensembler på bland annat Rockbaren i Nyköping och Trappan i Norrköping. Hon är med i Nyköpingsprofilen Lasse Lindbergs Minigästabudet.
Vi uppträder vid olika företagsevenemang. Det är kul. Jag har rollen som kungens tärna.
För fyra år sedan var Jenny i Skottland. Där föll hon pladask för högländernas skönheten. Hon återvänder gärna, inte minst för musikens skull.
Säckpipa är verkligen ett coolt instrument.
Jenny samlar på hattar, små askar, knivar, örhängen, halsband och flaskor med udda form. Tecknat och målat har hon alltid gjort. Hon är ordningsam.
Om jag käkat hemma hos en kompis diskar jag inte bara min egen tallrik utan gärna alla de andras också. Om jag påbörjat nåt måste jag slutföra det.
Hon lider dessutom av en viss städmani. Har till exempel inget emot att städa pojkvännens lägenhet Technodromen.
Det är inte så att jag anser det vara kvinnans uppgift eller så. Jag bara gillar att ha det snyggt omkring mig.
Jenny är envis och ambitiös. Det är egenskaper hon kan behöva i övermått i framtiden. Hon är medveten om att hon valt en tuff bransch.
Om jag inte lyckas kan jag försörja mig med vad som helst. Musik kommer jag ända aldrig att sluta med. Sången får mig att må bra.
Så jobbar vi med nyheter