Johan är alltid där det händer
Johan Norén söker inte uppmärksamheten för uppmärksamhetens skull. Men på något sätt får han den alltid ändå.
Jag är fast på Lännings väg. Bilen har pajat totalt, kan vi ta det i morgon i stället?
Klart vi kan. Den här gången kommer Johan som bestämt. Den opålitliga Saaben har han lämnat hemma.
Jag fick låna sonens bil, han har ändå inte körkort ännu, säger han.
I Oxelösund känner man igen Johan från hans engagemang i föreningen Vuxenkraft, en föräldragrupp som jobbar mot våld och skadegörelse bland ungdomar.
Uppmärksamheten från media är han inte riktigt bekväm med, och särskilt unik tycker han inte att han är.
Jag är som folk är mest, en riktig medelsvensson.
När kyrkan annonserade om en föräldragrupp som skulle förbättra förhållandena för ungdomarna i Oxelösund var Johan den enda som dök upp. Hypersocial som han är drog han igång ett nätverk. Nu har den ideella föreningen Vuxenkraft mellan 40 och 50 medlemmar, som alltid kan nå honom på mobilen.
Fritid har alltid varit ett främmande begrepp för Johan. Sedan Vuxenkraft drog igång för drygt ett år sedan har den lediga tiden varit än mer knapp. Johan arbetar heltid som snickare och är ensamstående pappa till två tonåringar och en elvaåring. Kvällarna fylls snabbt upp av matlagning och tvättider.
Det är klart att det varit kämpigt ibland, inget är fixat när man kommer hem från jobbet. Men så handlar det ju också om hur man definierar fritid. För mig är det att vara med mina barn.
Hur är du som förälder?
Jag har mina brister. Precis som alla andra föräldrar har jag inte full koll på vad barnen gör.
Johan berättar om gentjänster från polis och socialen, som han lärt känna från arbetet med Vuxenkraft.
De kan ringa och berätta att min son befinner sig på ett ställe där det är mycket fylla. Det handlar inte om att skvallra, utan om att hjälpa varandra. Barnen har hela veckan på sig att planera helgen medan vi föräldrar bara snackar ihop oss på föräldramöten två gånger om året. Med Vuxenkraft jämnar vi ut oddsen.
Samtidigt vill han inte förbjuda sina barn att vara ute. Moralkakor får honom att må illa.
Är man 18 år måste man få sköta sig själv.
Hur har du tid och ork att engagera dig för alla andras barn?
I grund och botten är det klart att jag gör det här för mina egna barns skull. De påverkas ju precis som alla andra ungdomar av det vi gör med Vuxenkraft. Jag tror att alla föräldrar känner någon slags skyldighet att engagera sig i sina barns liv, även om vi inte visar det på samma sätt.
Var kommer ditt
engagemang från?
Det måste måste vara något jag har växt upp med. Jag tänder lätt till på andras idéer och springer in i väggen när jag är inne i ett nytt projekt.
Efter en stund erkänner Johan att det där med engagemanget gått lite väl långt, till och med för honom.
Jag tar på mig alldeles för mycket. Den senaste tiden har jag börjat få påbackning för att jag är dålig på att låta andra ta ansvar.
Telefonen ringer stup i ett hemma hos Noréns, de som slår hans nummer vet att man alltid får svar.
Måste du svara?
Jag är alldeles för nyfiken för att låta bli. Om någon ringer med ett problem blir det automatiskt jag fixar det.
Är det bra tycker du?
Nej, det är ju inte bra vare sig för mig eller andra. Jag vet att jag måste bli bättre på att säga ifrån.
Om engagemang är något som Johan fått med sig sen uppväxten, så är politik motsatsen.
När jag var 15 märkte jag att mina kompisar som gick med i partier slutade tänka och började tycka i stället. Därför har jag svurit att inte blanda mig i politiken, tills nu då.
De få stunder han inte jobbar, är pappa eller ordnar möten brukar Johan spela gitarr.
Just nu repar jag för en konsert i kyrkan. Då och då kör jag en trubadurkväll, men inte så ofta som jag skulle vilja.
Hur tänker du om framtiden?
Jag har varit snickare i 20 år nu. För resten av livet har jag andra planer, men vad det blir vet jag inte ännu.
Så jobbar vi med nyheter