Johan Tell lutar sig tillbaka
Resan har alltid varit central i Johan Tells liv. Ändå sitter han på sommaren i ett torp utanför Eskilstuna. Fascinationen kring sommarstugan har till och med mynnat ut i en bok, Älskade fritidshus.
Det var väl en 25 år sedan eller så... Jag ringde bara till de redaktörer som jag trodde var snälla, säger Johan Tell pillemariskt. Och eftersom han beskriver sig som en usel frilans blev det inte mycket mer av samarbetet än det telefonsamtalet. I stället började Johan så småningom att arbeta med resereportage och krönikor till tidskriften Vagabond och har skrivit flera reseböcker. Dessutom är han återkommande resekrönikör i Aftonbladet.
I morgon kommer han till Pelles lusthus i Nyköping för att berätta om sitt skribentliv. Mest blir det om boken Älskade fritidshus som handlar om svenskens udda egenskap att ha ett sommarviste.
Jag har skrivit om resor i 15 år och ofta när man är utomlands funderar man på hemlandet. Jag har tänkt mycket på vad som är svenskt och har fått förklara för andra om allemansrätten och att plocka svamp och sådant. Jag har kommit fram till att fritidshuset är väldigt svenskt, det finns inte i den formen i något annat land, vad jag känner till.
Johan Tell tror att fritidshuset gör att vi svenskar skiljer oss från andra för att vi kommer närmare och får ett mer avslappnat förhållningssätt till naturen.
Svenskheten har fastnat som ämne och till hösten kommer hans nya bok Lagom ut. I den kommer Johan att rannsaka vedertagna sanningar som att vi svenskar dricker mest kaffe i världen, att vi är mer konflikträdda än andra folk och att svenska krusbär är de bästa.
Jag har gått igenom alla fenomen beträffande oss svenskar för att se om de stämmer. Det blir en rad kortare texter med många bilder till.
Om de svenska myterna verkligen stämmer får vi läsa oss till i höst. Innan dess hoppas Johan Tell att han kommer iväg på en reportageresa till Turin i Italien. Tanken är att resan, och många tidigare resor till landet, ska utmynna i en bok det med.
Det vore roligt om det kunde bli en bok med mina bästa Italien-upplevelser och tips. Inte som en guidebok, utan mer som 99 nedslag i Italien eller så, funderar han.
Det har blivit en del böcker och resor genom åren. Men han vill inte utnämna ett favoritland framför alla andra. Reseintresset tror han härstammar från ren nyfikenhet parat med ett visst politiskt intresse att skildra länder som inte är rena turistdrömmar. Därför har han bland annat varit mycket i Indien och Kina.
Jag har märkt på senare tid att jag gillar att resa till fula städer som inte är så populära, som Stuttgart eller Birmingham. Där anstränger sig folk mer och det finns oftast mycket bra kultur, mat och trevliga människor. De tar inte för givet att man ska trivas, som till exempel i London där folk tror att man ska jubla så fort man ser Big Ben.
Drömresan är att åka till Västafrika, eftersom Johan Tell brukar konstatera att så fort han hör en bra låt på radion så kommer den från Mali eller Elfenbenskusten.
Det skulle bli Afrika utan djur-resa med bara musik, människor och kultur.
Vart reser du aldrig mer?
Folk brukar bli så ledsna när jag säger Dubai, men jag måste ändå säga det. Förenade Arabemiraten är liksom inget land, det är bara en massa öken med några hus och shoppingcenter. Och alla människor man träffar är ledsna gästarbetare från andra länder. Annars tycker jag att jag känner mig nyfiken och vill åka vartsomhelst. Samtidigt har jag kommit till en punkt då jag kan luta mig tillbaka lite och inte ha ångest över att jag aldrig har varit i Sydamerika till exempel. Jag reser inte längre som en frimärkssamlare som måste ha ett exemplar från varje land.
Fotnot: Johan Tell kommer till Pelles lusthus klockan 17.00 den 4 juli.
Så jobbar vi med nyheter