Johanna vill visa de innersta tankarna
De tilltufsade i samhället och människans själ är ämnen som författaren Johanna Nilsson ofta tar upp i sina böcker. I förra veckan kom hennes senaste roman och i kväll kommer hon till Pelles Lusthus i Nyköping.
Det är hemskt! Det är ju inte värt det, jag måste göra något åt det där. Nästa dag kastas tidningen och ingen minns vad det stod om boken ändå.
För säkerhets skull brukar
hon kolla av med bokförlaget om det är något recension som är extra hemsk och värd att hoppa över. Men den här gången kan hon andas ut, recensenterna har överlag varit positiva. Det får gärna dröja ett par år innan nästa bok, tycker hon.
Nu ska jag bara åka runt och berätta om nya boken. Jag har flera nya romanidéer, men jag känner mig tom nu, trött, helt slut faktiskt. Man kan inte bara köra på, man måste hämta in saker emellanåt. Det är ganska diffust vad det innebär.
I kväll kommer hon till Pelles Lusthus för att berätta om sitt författarskap och läsa lite ur boken. De i utkanten älskande skiljer sig från hennes tidigare romaner, som i mångt och mycket har utgått från henne själv. Här är det i stället flera personer som spelar huvudrollen.
Det var skönt att inte skriva utifrån mig själv. Det kändes som att det var dags att göra något annorlunda. Romanen bara kom och jag följde med.
Det är så det brukar gå till när Johanna skriver sina böcker. Hon går och samlar under ganska lång tid, bilder, intryck och anekdoter. Det är en omedveten process. När idén till boken sedan kommer är det den som styr, den dyker ner och då är det bara att följa med. Själva skrivprocessen tar bara ett par månader.
Hon började skriva som en slags terapi och när hon fick en dator blev det mer regelbundet. Många romaner stannade i byrålådan och det hade lika gärna kunnat bli en annan kulturell karriär, Johanna var intresserad av det mesta. Första boken kom 1996, Hon går genom tavlan, ut ur bilden som handlade om Johannas egen uppväxt, utanförskap och mobbning.
Samhällskritiken är ett återkommande element i Johannas böcker, men det är inget som hon väver in medvetet.
Jag har alltid brytt mig om dem som är utstötta och tilltufsade i samhället. Dessutom syns inte allt sådant på ytan. I min senaste bok finns till exempel läkaren Jack som har ett perfekt liv på utsidan, men som är djupt olycklig. Det jag bryr mig om är att vrida och vända på människors själar och komma djupt ner i deras tankar.
Johanna har skrivit flera barnböcker också och till hösten kommer nästa, Pojken som kunde bota sömnen. Att skriva för barn är befriande tycker hon, det är ingen som rynkar på näsan om man kastar in ett spöke eller ängel. Att skriva barnböcker kommer hon troligen att fortsätta med, det är en bra omväxling. Men nu är hon intresserad av att utöka sitt skrivande till tv och film.
Det finns ett filmkontrakt på nya boken och manuset till den filmen kommer jag att skriva själv. Jag skriver väldigt filmiskt redan, det är nästan som att jag ser en film framför mig när jag skriver. Vi får se hur det går i den branschen, jag vill prova på massor av saker.
Så jobbar vi med nyheter