Jonas vill slippa alla stämplar
Egentligen skulle Jonas Hassen Khemiri ha besökt Nyköping redan i juli. Men en workshop i dramatik på Royal Court i London kom emellan. I en månad åt, sov och injicerade Jonas teater. Med sig i bagaget hem hade han en nästan färdig pjäs.
En dryg månad senare än planerat har han nu ändå dykt upp i Nyköping. Och han hade faktiskt dåligt samvete för att han var tvungen att ställa in det första besöket, berättar han.
Jag våndades eftersom jag lovat att komma till Nyköping, men en teater-workshop på Royal Court kan man bara inte tacka nej till. Det är en mytomspunnen teater som alltid satt upp nyskriven dramatik. Det var otroligt häftigt att vara där.
Dream Team är arbetstiteln på den pjäs som nu bara ska finslipas lite innan den hittar en scen att sättas upp på. Liksom i Jonas uppmärksammade romaner Ett öga rött och Montecore kretsar handlingen kring vem som har makten att tolka verkligheten.
Pjäsen handlar om en lärare som kommer till en ny skola med ambitionen att sätta upp Ett drömspel. Efter ett tag upptäcker han att den förre teaterläraren hängt sig och snart uppstår en kamp mellan honom och eleverna. Han kämpar för att få sätta upp Strindbergs originalpjäs, medan de vill sätta upp sina egna drömmar och verkligheter på scen.
Tankar om identitet, makt och minnen har hittills gått som röda trådar genom allt Jonas skrivit. I första romanen Ett öga rött lät han den unga killen Halim i frustration skapa sig en helt ny identitet som invandrare och plötsligt börja tala bruten nysvenska. Men alla förstod inte vad Jonas var ute efter.
Jag ville ifrågasätta mycket av den invandraridentitet som Halim klamrar sig fast vid, men många missförstod helt och hållet, säger Jonas.
Trots att han född i Sverige av en svensk mamma stämplades han som invandrarförfattare och förväxlades med sin huvudperson. En bok som var skriven med stor distans uppfattades som självbiografisk.
För att driva med alla dem som missuppfattat honom stoppade han in sin egen namne i nästa roman en ung invandrarförfattare som snart ska få ett litterärt genombrott.
Dessutom tog han sig friheten att titta på svenska språket utifrån och genom det dra slutsatser om den svenska mentaliteten. Precis som somliga försökt göra med honom.
Efter Montecore kände jag att jag drabbades av väldigt få fördummande läsningar. Folk börjar förstå hur enfaldig den där stämpeln invandrarförfattare är. Och jag är stolt över att jag inte lät mig tystas av reaktionerna på den första boken.
När nya pjäsen är klar tänker Jonas ta semester. Sedan ska han nog skriva färdigt sin C-uppsats i litteraturvetenskap. Någon gång under den närmaste tiden ska han också utnyttja sitt P O Enquist-pris som består av en månadslång vistelse i ett valfritt europeiskt land.
Vart tänker du åka?
Jag vet inte. Det är fruktansvärt svårt att välja. Jag har funderat på Istanbul, men jag har också haft tankar på att övertala P O att Beirut hör till Europa och att jag ska få åka dit. Men jag vet inte... Frustration kan vara en bra källa till kreativitet, men jag kanske skulle bli alldeles för arg och frustrerad om jag gick runt en månad i Beirut.
Så jobbar vi med nyheter