Jönsson är både gubben och slaktaren
I den andra: Terry Butcher, spelaren som stångar sig blodig i timtal och totalvägrar att släppa så mycket som en vindpust förbi sig.
Det här är ytterligheterna. Både Gubben och Butcher är älskade av fans världen över.
Det finns en hel skräll dus med olika typer av spelare. Själv är jag svag för världens alla Butchers. Det ska lysa ur ögonen _ kom igen bara, grabben. Jag njuter av Zlatans serietidningskonster men kan bli direkt rörd av en pardonlös glidtackling från Jocke Björklund i ösregnet.
Det bästa är självfallet spelarna som både har vinnarskalle stor som en Zeppelinare och en lekfullhet och briljans man kan göra frimärken av. Spelarna som är både lagspelare och individualister i en och samma person.
Jäpp, det kan handla om en Peter Forsberg eller en Jonas Thern. Det kan också handla om en Roger Jönsson.
Första gången jag bevakade en allsvensk hockeymatch med Nyköping var i september, precis i början av säsongen, innan någonting hade satt sig, när det mesta fortfarande var en gissningslek. Nyköping gjorde en riktig skitmatch mot Vallentuna men det fanns en spelare som hade lyster pälsdräkt hela tiden.
Roger Jönsson spelade handledsskadad. Han blev i den andra perioden däckad av en slashing mot huvudet. Ingenting fick honom ur balans. Han kom tillbaka efter några minuter som vägvisaren, pekade med hela handen, fick motståndarbackar att gå och köpa korv, lekte, var pardonlös. Det var mycket riktigt Roger Jönsson som kvitterade till 2_2 i slutet av matchen, det var Roger Jönsson som avgjorde sedan med en iskall straff.
Blekingekillens insats i den matchen ringar in hans storhet på ett rätt träffande sätt. Han fick tre svalor av mig den gången och han har fått det några gånger till sedan dess. Roger Jönsson blev en ganska överlägsen och mycket värdig vinnare av Södermanlands Nyheters svaljakt den här vintern.
När sportjournalister delar ut svalor eller tidningar eller pinnar eller vad det nu kan vara är det inte alltid läsarna är med på noterna. Det är som det är, folk tycker olika och uppfattar saker och ting olika. Jag kan välja att dela ut en svala för en enda tackling i ett viktigt läge. Jag kan också ta en tränares glasögon på mig och dela ut en svala för en prickfri taktisk insats i 60 minuter. Men när Roger Jönsson får hela svärmar av svalor, då har ingen någonting att invända.
När den 30-årige centern varit som sämst har han ändå varit en av Nyköpings fem bästa spelare. Det säger en del. Han har sådana kvaliteter att han alltid är med i en svaldiskussion. Har inte kroppsfinterna funkat den ena dagen så går det att hylla arbetsinsatsen.
Dessutom, det måste påpekas, har han spelat i en sällsynt läckert komponerad allsvensk hockeyfemma.
Roger Jönsson har redan varit i elitserien en vända. Det var några år sedan. De senaste åren har han flackat runt som den moderne hockeyarbetare han är och Nyköping är hans nionde klubb. Det kan bli en tionde nästa säsong. Det rings en del till lägenheten på Söder i Stockholm och ibland är det elitserieklubbar i andra änden av luren, så mycket erkänner Jönsson även om han annars är förtegen om framtiden.
Om Nyköpings Hockey och publiken i staden har tur så är Roger Jönsson på karriärens höst fullt nöjd med att bo med flickvännen i Stockholm och pendla till Nyköping som en av allsvenskans största stjärnor. Samtal förs. Låt oss hoppas att hans första match i nya hockeyhallen i går inte var hans sista i NH-tröjan.
Så jobbar vi med nyheter