Journalistik eller paparazzi?

I det drev efter de nya ministrarna som har pågått sedan valet har journalisterna på både Sveriges Radio och TV samt även i dags- och aftonpressen sjunkit till ett lågvattenmärke utan tidigare motsvarighet. I stället för att analysera och fördjupa läsarna i vad som Alliansen kan komma med, har man i alltför stor utsträckning sysslat med enbart mentalpornografiskt skvaller à la gula pressen. I nästan varje reportage ha de främsta frågorna rört sig om huruvida vederbörande har betalt sin tv-licens, haft svarta barnflickor eller svart städning. Vad är det som är väsentligt? Det är säkert många i likhet med mig som inte skulle vilja betala för skvallerreportage och soff- eller paparazziprogram, som de nämnda företagen serverar oss.
1600-talstänkaren F. de la Rochefoucald skriver: Om vi vore utan fel skulle vi inte finna så stort nöje i att lägga märke till andras, samt De som alltför ivrigt sysslar med små ting blir vanligen ur stånd att uträtta stora. Journalisterna har sysslat med småttigheter i stället för journalistik i klassisk bemärkelse.
Det är fel av Reinfeldt att avskeda en del påtänkta ministrar. De är duktiga yrkesmänniskor som har arbetat hårt, skapat sig en viss förmögenhet, men också felat något precis som vi andra. Kanske rentav inte har haft tid att titta på tv. De har förvisso inte varit några hellediga bidragstagare.

Jag tror att de skulle kunna uträtta ett bra arbete även i statens och skattebetalarnas tjänst, de är vana förhandlare och det behövs i umgänge med exempelvis handelsdelegationer och inom kultursektorn. De har ambitioner i stället för vad vi har haft hittills ett koppel ja-sägare i patron Perssons följe ja-sägare som aldrig har fått lägga fram sin mening för då har de blivit skickade till Brasilien.
Även SN har gjort sig skyldig i personjakten, minns hur en viss kommunalordförande fick schavottera på två hela tidningssidor för sitt misslyckade toalettbesök, då fanns det utrymme. Skulle en Svensson ägnas det utrymme? En alltför vanlig visa, som jag har hört flera gånger från redaktionen: Tyvärr, insändaren är alldeles för lång.
Albert Kronberg
tolk och översättare