Journalistikens Kulla-Gulla - en maktfaktor
Läslustgäst med lokal förankring, det är journalisten Ewonne Winblad som bor på halvtid utanför Gnesta. Hon har en gedigen bakgrund som journalist inom press och etermedia, och hör till dem som fortfarande påverkar medieutvecklingen i Sverige. Kort sagt, en välformulerad och kunnig maktfaktor.
Ett nu där Ewonne Winblad fortfarande sitter på poster och positioner där det bränns. Ledamot i styrelsen för Sveriges största morgontidning, Dagens Nyheter. Det i en tid när Dagens Nyheter står inför stora förändringar och nedskärningar.
Hon är också en del av säkerhetstjänstkommissionen. Dess arbete ger Ewonne Winblad en fullständig inblick i svensk säkerhetstjänst arbete på inrikesfronten. Förvisso med ett historiskt perspektiv, men ett sådant kastar ofta ljus över nutida skeenden och människor som fortfarande är i full verksamhet.
Men vi som var med i televisionens barndom, minns Ewonne Winblad som den korrekta hallåan och programpresentatören, en riktig kändis med dåtida mått mätt. Hon var också hallåan som aldrig hann bli tant med tittarna, till skillnad från till exempel Tant Maud och Tant Anita. Ewonne gick vidare i yrkeslivet. Hon ville ch berätta om viktiga saker. Hon blev journalist.
_ Jag är fortfarande journalist, jag är inte författare, slår hon fast över kaffet och sockerkakan i Hammersta.
I boken blandas dagliga anteckningar om arbetet i säkerhetstjänstkommissionen med hågkomster från förr. Det är ett tvärsnitt ur en kvinnas yrkeskarriär, en kvinna som tillhörde den generation som banade väg för alla oss som kom sedan. Mest förvånande är Ewonne Winblads varma beskrivning av sin första arbetsplats. Kvällstidningen Aftonbladet.
_ Jag blev själv förvånad när jag läste igenom vad jag skrivit. Vi kvinnor som jobbade då på Aftonbladet var väldigt kritiska till den grabbiga stämningen och alkoholmissbruket. Men det var roligt att jobba och jag var glad att jag fick chansen. Aftonbladet var den bästa skola jag kunde få.
_ Sen var jag ju så annorlunda, så avvikande att jag fick vara ifred, jag var nog en slags Kulla-Gulla på Vattugatan prydlig och fin i håret och så, säger Ewonne och ler glatt vid minnet.
Det Aftonblad hon beskriver låter som en produkt från en främmande planet. Dels arbetsmiljön, där arbetsgivaren bjöd medarbetarna på tre starköl var till frukost när upplagan gick upp. Eftersom upplagan steg hela tiden så flödade ölen i arla morgonstund. Ewonne gav bort sina, och det kanske bidrog till hennes popularitet.
Innehållsmässigt så hade Aftonbladet en bred utrikesbevakning. Egna korrespondenter eller stringers i en mängd olika hörn av världen. Världen då var lika orolig som nu, men tidningsledningarna prioriterade annorlunda. Politiska nyheter var heta nyheter. Ewonne Winblad rapporterade från Afrika:
_ Mina år i Afrika, det var de mest omskakande. Det var lärorikt för en europé. De afrikanska kvinnorna är otroliga i sin kraft, de tar hand om sin vardag med livsglädje.
Ewonne Winblad rapporterade från England:
_ Visst, jag var lyxinvandrare, men min son Markus föddes där och då blir det speciellt. Det var i slutet av sextiotalet, Beatles och populärkulturen var på uppgång och Aftonbladet var kolossalt intresserade av det som hände.
Väl på hemmaplan blev Ewonne Winblad chef på olika poster inom journalistiken. I boken beskriver hon det som att hon inte kunde säga nej till de erbjudanden som kom. Hon ville visa att kvinnor kan vara beslutsfattare även i mediabranschen. Jobbet som chef för P1 på Sveriges Radio blev det sista. Ewonne sade upp sig när besparingskraven blev orimliga.
_ Man kan inte vara teknikfientlig och säga nej till den tekniska utvecklingen. Men ny teknik innebär att tiden för eftertanke blir kortare. En människa och medarbetare ska vara som en enmans-cirkus som kräver tio kvalitéer. Det ser jag som den stora risken, säger Ewonne Winblad.
Trots att hon orsakade debatt om public service och radions roll i samhället när hon hoppade av som P1-chef, sitter hon nu i Dagens Nyheters styrelse och beslutar om nedskärningar. Men hon anser att det på DN finns utrymme för att effektivisera, men att det utrymmet hade försvunnit på P1. Hur ska då en tidningsledning veta när nedskärningarna når den kritiska punkt när kvalitén blir allvarligt lidande?
_ En duktig tidningsledare måste kunna säga stopp. Förändringar ska helst leda till att tidningen ska bli bättre, men det är mycket svårare att fatta beslut idag än för 30 år sedan. Den tekniska utvecklingen går så fort och investeringar är så kostnadskrävande.
Erfarenheterna som journalist har varit en bra plattform för Ewonne Winblad i arbetet med säkerhetstjänstkommissionen. Uppdraget handlar om att klarlägga vad den militära och polisiära säkerhetstjänsten, Säpo, sysslat med när det gäller övervakning av vanliga svenskar. Sambandet mellan socialdemokratin och säkerhetstjänsten är av stort intresse.
I "Närbilder" är Ewonne Winblad tämligen syrlig mot vissa politikers stora minnesluckor när det gäller just dessa säkerhetsfrågor. Men hon ser också svårigheten i att minnas exakt vad man gjorde för 30 år sedan. Alla gör inte det, trots att det ofta gäller delikat och ljusskygg verksamhet.
_ Det kalla kriget och hotbilden från Sovjet var stark för 30 år sedan. Vi har ju lagt det bakom oss nu, konstaterar Ewonne.
Kring årsskiftet ska kommissionen lägga fram sin rapport. Den lär bli hett stoff för Sveriges samlade journalistkår.
_ Vår ambition är att allt ska bli offentligt. Samtidigt måste människors integritet skyddas. Jag resonerar som jag gör som journalist, jag väger allmänintresse mot individens integritet. Vi journalister berättar inte allt, eller hur? Vi måste ta hänsyn till nu levande människor, säger Ewonne Winblad.
Så jobbar vi med nyheter