1915 köpte Margots morfars föräldrar Stora Dammen, den sista gården på en smal grusväg i Ludgo. Gården har sedan dess gått i arv från generation till generation.
Margot, 65 år i morgon, växte upp på Stora Dammen.
– Jag tyckte det var jobbigt att bo här som tonåring. I dag är det nog lättare att vara ung och bo på gården, eftersom dagens barn går på fler aktiviteter och har föräldrar som kan skjutsa.
Margot valde att flytta hemifrån som 16-åring och trodde att hon aldrig skulle återvända. Men 1995 avled hennes pappa och året därpå skrevs Stora Dammen över på Margot och hennes syster Barbro.
– Mamma bodde kvar, men jag och min syster drev gården vidare tillsammans med våra makar. Det var inte lätt, eftersom vi bodde och arbetade i Nyköping, tre mil härifrån. Men vi gjorde så gott vi kunde och kände oss stolta.
2005 bestämde sig Margots mamma för att lämna Stora Dammen, med vedeldning och snöskottning, och flytta till lägenhet i Aspa. Då fick Margot och Barbro anledning att fundera över gårdens framtid.
– Mamma var storsint. Hon sa: Ni får göra precis vad ni vill med gården, jag bor inte här längre, berättar Margot.
Hon och hennes make fick möjlighet att lösa ut Barbro.
– Det var ett svårt beslut, men jag fick panik av tanken på att sälja gården utanför familjen, säger Margot.
Samma år flyttade dottern Annelie till Stora Dammen tillsammans med make och barn. Drygt ett år senare flyttade Margot och Arne också hit. I dag har parets andra dotter, med sina döttrar, ett fritidshus här.
– Jag själv växte upp här med föräldrar, mormor och morfar. I dag får jag bo nära barn och barnbarn och det känns som en stor förmån, säger Margot.
Under åren i familjens ägo har Stora Dammen renoverats, byggts ut och förändrats. 1964 fick gården elektricitet och i dag har bergvärme installerats. Numera finns här varken kor eller grisar. Men gården är i allra högsta grad levande. Annelie driver "Herrgården i Ladan" i gårdens gamla gröpbod, där spannmål förr maldes till djurfoder, hennes make Niklas driver plåtslageri och gårdens tidigare ladugård är numera festlokal.
– Här är det mycket liv och rörelse. Det är så häftigt att vi har kunnat sätta vår egen prägel på gården! säger Margot.
Hon saknar inte stadslivet. Hon ångrar inte beslutet att överta Stora Dammen.
– Jag kunde ha suttit i stan och funderat över varför vi inte vågade testa. Det här var helt rätt beslut och jag trivs bättre och bättre hela tiden. Däremot lever jag i nuet och funderar nu inte över gårdens framtid.