Jubileumskonsert
Allahelgonakören 90 år
Sångsolister: Andrea Nelvig, Magdalena Öhrling
Orgel, piano: Sonja Fridén
Leopoldkvartetten
Traversflöjt: Olle Torsander
Kontrabas: Ulf Tjärnström
Dirigent: Bengt Fridén
Alla Helgona kyrka
Allt detta har Allahelgonakören hunnit med under de år som gått.
Mycket betydelsefullt har det naturligtvis varit att Bengt Fridén varit kören trogen som ledare sedan 1976, alltså i hela 33 år.
I går kväll kunde han mönstra ett trettiotal sångare och två egna solister plus en liten orkester med gamla tidstrogna instrument till och med.
Det innebar att inramningen blev lite extra festlig med en del rena instrumentalnummer som omväxling och vilopauser, ja helt utsökt flöjtspel i C-durandantet av Mozart KV 315.
Men kören var ändå i centrum. Och programmet gick helt i glädjens tecken och visade på tillförsikt inför framtiden hos kören, likaså på en hel del av den bredd en kyrkokör bör ha i dag.
Med Thomas Morley började kvällen med en hyllning till månaden maj att till sångens livgivande kraft, med kören fint ihop med traversflöjten och stråkarna.
Med årets store jubilar Joseph Haydn blev uppgifterna mer krävande för kören, det hördes en del i de tre utdragen ur ”Skapelsen”, där Haydn vill ha kraft i hyllningen till Skaparen för det fullbordade verket. Främst hade det här behövts fler i herrstämmorna, men som helhet fungerade ändå detta, eftersom kören satsade allt den hade i textning och inlevelse.
En underbar vilopaus i ”Skapelsen” fick vi också höra, nämligen sopranarian ”Nun beut die Flur” med gungande punkterad tretakt och blommande koloraturer. Helt färdig med allt detta var inte Andrea Nelvig i går kväll, men mycket lovande lät det om hennes ljusa höga röst med lugn och musikalitet mitt i allt det svåra och samma sak från Sonja Fridén vid pianot.
Likaså blev det en vacker duett ihop med Magdalena Öhrling i utdragen ur ”Judas Mackabeus”, det som vi annars känner som Händels ”Dotter Sion”.
En bra uppgift för kören var Åke Kullnes stilrena koralsättning av ”I klara morgonstunden” men också Jan-Olof Kulanders lite lättare modernt körviseartade hyllningar till vår och sommar med pianoackompanjemang klingade fint.
Det gjorde i det stora hela också Anders Öhrwalls tre folkliga koraler men drömmen här vore ju att fler sångare vågade släppa noterna och ta fram mer frihet i sångerna, mer liv och sväng, det som hördes från Ulf Tjärnströms sexsträngade kontrabas.
Med Mozart i dur och ”Sancta Maria, Mater Dei” slutade kvällen upphöjt stil innan alla fick var sin ros, Bengt Fridén dessutom en extra varm, välförtjänt applåd.