Varför firar man jul? På den frågan kan man få en mängd olika svar. En liten tjej på fem år som jag och en reporter träffade häromdagen klargjorde att det var för att det är kul och för att man får öppna massor med paket. En äldre dam poängterade att det från början är en hednisk högtid som sedan blev kristen och att det är viktigt med traditioner. Samtidigt som vi träffade en muslim för några veckor sedan som tänkte "fira jul" med nyhuggen gran och julmat – dock utan grisrumpa.
Men varför firar jag jul? Det var längesen vi slutade köpa julklappar i min familj, nästan tio år sedan. Jag var 14 år och emot "den kommersiella skithögtiden som företagen använde som orsak för att vi skulle konsumera upp jorden". Så vi slutade med julklappar till mina föräldrar stora lättnad(?). Men julen fortsatte ändå. Varje år har vi släpat fram den där stackars plastgranen som vi säger att vi borde slänga varje år, klätt den i glitter och gamla smällkarameller med någon uråldrig hård polkagris i.
Sanningen är dessutom att vi inte är vidare kristna i min familj. Vi har ingen julkrubba, det sjungs inga psalmer och bes inga bordsböner. Däremot svär vi nog alldeles för många gånger innan vi hugger in på julmaten. Den där julmaten som räcker i en vecka efteråt och som man är trött på redan på annandagen.
Julen är en tid då världen nästintill pausas i två–tre dagar. Plötsligt finns inga krav på några aktiviteter. Kompisarna är någorlunda upptagna på sina håll och lite extra förstående om man inte kan dyka upp på exakt tid. Och de där röda dagarna gör att – om man har tur – kan få lite extra ledigt. I år är det min tur att få lite ledigt.
Anledningen till att jag firar jul i år är det där lilla extra lediga för man behöver det i allt det mörka och kalla. I år firar jag jul för att få lite extra tid med dem jag älskar allra mest, min mamma, min pappa, mina bröder, min pojkvän, mina katter och min häst.
– Varför firar du jul just i år?