Just så orubblig och hemsk är historien

Om och om igen kör planet igenom den glänsande väggen. Det är en obegriplig bild, det kan inte hända att stora plan försvinner in i en skyskrapa. Men här händer det och så splittrar bilden medvetandet och lägger förståndet för sig och synintrycken för sig. Jag undrar om de två någonsin kommer att passa samman?

Övrigt2001-09-12 16:48
Onsdag. Vredens och sorgens dag, utpekandets. Talet om hämnd hörs redan. Jo, det finns skäl till hat och hatet har sin makt. Kanske borde vi hata historien, som gör oss detta? Så som den alltid gjort.
Med en likgiltighet som är kosmisk sliter den undan storverk och befästningar, Babylons hängande trädgårdar eller Wall Streets finanskvarter. Wasa var ett storverk tills det kom i vattnet. Vad bryr sig historien?
Den förminskar oss, blåser undan oss som ökensanden blåser över ruinerna i Nimrud, Hattusas eller Sakkara. Det är sådana städer vars riken nämns i Gamla testamentet, under den tid när man i erövrade städer dödade alla, och inte skonade kvinnor och barn. Inte då heller.
Nej, historien rymmer varken hänsyn eller lärdom, och ändå är den allt som står till buds. Där finns den urgamla sagan om den bepansrade draken som alla fruktade där han vilade på sitt berg av guld och ädla stenar. Och ur hans mun spydde eld och död och han var fruktansvärd och mäktigt men hade en naken fläck.
Just mot denna nakna fläck skulle man sikta och skjuta den dödande pilen. Ja, herregud vilken liknelse, vilka pilar och vilken drake. Men skillnaden handlar förstås om hjälten.
Tryggheten ligger i fasta värden, inte nödvändigtvis i att man uppskattar dem. Genom historien finns en sorg över gårdagen, över det fallna rike som än stavas Sovjetunionen, än Österrike-Ungern, än engelska imperiet.
Ett maktcentra är ändå ett monument, vi har vant oss och plötsligt ser vi det förvandlas till fin aska över asfalten. En egendomlig aska, som efter vulkaners utbrott.
Antingen vi svurit över Manhattans girighet eller hyllat den amerikanska drömmen. Nu har det rubbats i grunden, vi kan varken hylla eller misstro.
Twin Towers står inte längre, historiens aska har nått Manhattan och den är grå och täcker allt. Det finns alltid en naken fläck att sikta mot, det är egentligen enkelt, vilket någon förstod.
Svartbrända papper singlar ner mot gatans damm och historiens grymhet lamslår oss. Orden byter innebörd, värdepapper på Wall Street, flagor som sjunker långsamt från det grå molnet.
Sorg, sorg över människorna och hatet.
Sorg över den förbannade historien som aldrig lär sig någonting.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om