Raggarna fanns ju sedan tidigare, så det var inget nytt. Det märkliga var att Boppers kom i en tid när punken var på frammarsch.
Det var ju hårnålar i kinden och trasiga t-shirts och brallor, och kängor, oavsett hur varmt det var. Och så frisyrerna, eller snarare brist på frisyrer, där håret stod rakt upp som en tuppkam eller spretade åt alla möjliga håll, som om vederbörande fått en elchock.
Det var uppror och revolt mot makten, föräldrar, lärare och regler. Det var en ny stil, aggressiv, kanske inte så hipp, men som jag kunde sympatisera med.
Femtiotalet var passé - så varför kom femtiotalet tillbaka nu och blev så inne?
Det började med filmen "Sista natten med gänget", som var Harrisons Fords första storfilm (sedan blev han ju Han Solo och Indiana Jones med hela världens biopublik). Något år senare följde TV-serien "Gänget och jag" med The Fonz som frontfigur, och filmen Grease med Travolta och Newton-John.
Det lustiga är att samtliga huvudrollsinnehavare var vuxna (runt 30 år) och spelade tonåringar.
Filmerna och tv-serien gick knappt att värja sig mot. Musiken så långt borta från punken, men så svår att ogilla med sin stämsång och beboop-a-lula, och så stilen med collegejackor, vida kjolar och jympaskor och bakåtslickat hår. Vilken kontrast mot punken!
Mitt i allt detta kom ett svenskt band: The Boppers - och jag var såld. Men varför? "Teenager in love" sjöng Peter Jezewski och plattan "Number one" snurrade 33 varv i minuten hemma tillsammans med Ebba Gröns "We´re only in it for the drugs". Hur kom det sig att jag och så många andra gillade Boppers?
Boppers spelade i folkparken och vi var nästan tvåtusen där, det var drag (inte lika häftigt som när Ebba Grön spelade i Folkets hus, som dock bara lockade några hundra).
Boppers upplevdes som uppriktiga, ärliga och det svängde. Och kanske var det för att jag och morsan och farsan under den här tiden på något sätt kunde mötas och då blev det via Boppers.
Femtiotalsvågen ebbade ut liksom mitt intresse för Boppers. Under 90-talet fick de en renässans med "Jeannies coming back", men försvann lika snabbt. Så dök de upp igen i början av 2000-talet med en ny hit tillsammans med Markoolio "Rocka på".
Boppers har trots alla trender fortsatt och när alla dömt ut bandet har de påmint oss om hur det kan svänga.
Och i kväll är Mats Lagerwall och Ingemar Wallén i Nävekvarns natursköna Folkets park. Kanske ska jag leta fram min collegejacka, lite brylcreeme och cruisa till Nävekvarn och låta morsan ta del av det på något sätt.