Klockan sex vaknar Kamal för att hinna med bussen till Södertälje där han läser vård- och omsorg programmet på Praktiska gymnasiet. Han säger att han vill gå i sin systers mans fotspår. Han är AT-läkare, men Kamal vill bli akut- eller narkossjuksköterska. Vårdyrket ligger honom varmt om hjärtat. Han gillar att arbete med människor. Sedan i somras är han timanställd undersköterska på Väverskans äldreboende i Nyköping.
– Jag har alltid sagt att äldre har gjort något för oss och vi måste ge något tillbaka till dem, förklarar han.
Kamal kom till Sverige med föräldrar och syskon när han var 11 år. De hade då flytt från Afghanistan till Turkiet, från Turkiet till Iran, och från Iran till Syrien där det fanns en flyktinganläggning.
– De intervjuade familjer om deras livssituation. De som hade värst fick uppehållstillstånd i Sverige, minns Kamal.
September 2005 kom de till Sverige. Det var jättekallt, mörkt och regnade.
– Jag ville direkt tillbaka, men min pappa ville inte, säger han och ler.
Oviljan för kyla skulle snart lägga sig när han blev introducerad för skidor av Marco Venegas, ordförande i utbildnings-, arbetsmarknads och integrationsnämnden för Miljöpartiet i Nyköping som för sex år sedan tog med Kamal till skidbacken Ryssbergen.
– Vad är skidor, åker man bara uppifrån och ner, sa jag först.
Men Kamal föll snabbt. I dag vill han även bli skid- och snowboardinstruktör.
– Första dagen gick det åt helvete rent utsagt. Jag flög i diket och blev gömd under snön varje gång jag åkte ner, skrattar han.
I morgon fyller Kamal 20 år. Men någon stor fest blir det inte.
– Nej ingen fest, jag har firat i 19 år. Nu är jag för mogen för sånt där, skrattar Kamal.
På senare år har han blivit politiskt intresserad, speciellt under valet. Rösten gick till Miljöpartiet.
– Jag tänker på våra barn och barnbarn. Hur ska de leva om typ 150 år? Allt vi gör och bestämmer påverkar dem. Om vi gör rätt nu kommer de inte bli missnöjda i framtiden.
Vad gör du själv rent praktiskt?
– När jag köper och äter något på vägen, slänger jag inte det. Om min kompis slänger så säger jag åt honom. Gör han det ändå så tar jag honom i örat ... eller nej men...
Du skäller?
– Exakt.
Kamal medger ändå att han slarvat.
– Mina kompisar säger "ja, men för så många år sedan såg jag att du slängde. Men då var jag ung och dum, ler han.