Kamali sätter fingret på en riktigt öm punkt

Svensk integrationspolitik står i en återvändsgränd, säger Massoud Kamali bryskt. Det är inte första gången regeringens integrationsutredare kommer med sitt kritiska budskap. Men i och med att han nu står i täten för en statlig utredning i ämnet, Bortom vi och dom, fick han igår återigen chansen.
Hans politiska budskap, så forskare han än må vara, är att om den nuvarande politiken får fortsätta kommer det att förbli lika illa.

Det är en vass kritik mot själva idébasen för integrationspolitiken, det som tidigare kallades invandringspolitik. Denna har, som Massoud Kamali ser det, oftast utgått från en grovhuggen schablonbild. Invandraren ses som problemet och därför måste invandraren formas om så att invandraren därefter platsar i gemenskapen. Samtidigt måste invandraren fostras särskilt mycket av samhället och ledas rätt i det nya livet, oavsett förutsättningar och förkunskaper. Alltså ligger fokus på att hjälpa den som riskerar att diskrimineras, hellre än att förändra det som diskriminerar.

Han sätter fingret på en riktigt öm punkt. Det är andra delar av samhället som måste förändras, säger Massoud Kamali. Detta för att göra det tydligt hur och var människor diskrimineras på grund av sin hudfärg, sitt namn eller sitt språk. Det är mot den majoritet som inte diskrimineras och som, ofta omedvetet, också diskriminerar som de politiska åtgärderna behöver riktas.
Svagheten i Massoud Kamalis argumentation är att han inte har tydliga förslag på åtgärder. Han förmår inte heller helt att peka finger mot de samhällsfunktioner där han ser de uppenbara felen. Att peka ut den egna arbetsgivaren är förstås känsligt.

Men om själva integrationspolitiken motverkar sitt syfte, måste kritiken riktas mot den regering och riksdag som utformat politiken och tagit besluten.
Så länge samhälleliga strukturer särbehandlar invandrare är det oerhört svårt att komma åt diskrimineringen. I stället blir den kollektiva beteckningen invandrare något som ständigt påverkar vardagen för den enskilda människan, en titel som man aldrig får möjlighet att lägga bort.
I ett samhälle som ser att varje individ har en egen drivkraft och en vilja att skapa sin egen framtid, utgår man inte längre ifrån att det är någon grundläggande skillnad på vi och dom. Där bygger man inte heller system som säger att dom måste bli som vi.