Efter ett par misslyckade uppringningsförsök via Facebooks messengerapp flimrar det till på mobilskärmen i Eva Ogenborgs hand.

‒Heeeeej Mohammad Ali! Mår du bra, how are you?

Glädjen över att återses via skärmen är påtaglig både hos Eva och hos den unge mannen i röd tröja som slagit sig ner i skuggan utanför familjens lilla hus i ett område i provinsen Bamyan. Det har gått lite mer än en månad sedan de tog farväl på lärarrummet på Nyköpings Folkhögskola.

Eva hade då sedan början av 2016 varit Mohammad Ali Faqiris lärare i klassen som startades på skolan sedan klasserna för nyanlända på Nyköpings Gymnasium blivit fyllda. Mohammad Ali Faqiri kom till Sverige och till Nyköping 2015, som en av de drygt 23000 ensamkommande barn och ungdomar från Afghanistan som sökte asyl det året.

Som många av ungdomarna från Afghanistan tillhör han hazarerna, en folkgrupp som i decennier varit särskilt utsatta både från regeringshåll och från talibanerna i landet. Någon skolgång var inte att tänka på i hemlandet. Längtan efter utbildning och ett säkrare liv var skälen till flykten.

På en blandning av knackig svenska och engelska berättar Mohammad Ali om barndomsdrömmen att arbeta som fotograf.

‒Jag önskade mig en kamera redan när jag var väldigt liten, men det stannade vid en dröm. Vi lever väldigt enkelt i min familj, säger han.

Mohammad Alis känsla för bilder uppmärksammades snabbt på folkhögskolan i Nyköping.

‒Jag såg att du verkligen växte när du fick uttrycka dig med hjälp av en kamera, säger Eva och får ett lite generat men glädjefullt tack från skärmen.

Det ett och ett halvt år som asylprocessen kom att ta för Mohammad Ali Faqiri blev en tid där tillvaron pendlade mellan hopp och förtvivlan. När asylboendet på Tuna motell stängdes flyttades han till ett boende i Flen. I mer än ett halvår pendlade han dagligen flera timmar med buss för att kunna fortsätta studierna i Nyköping. Drivet att jobba med kamerorna var det som fick honom att inte klappa ihop av pressen berättar han.

‒När beskedet om att jag fick avslag kom kändes det svårt.

Han lägger ansiktet i armvecket. Skärmen filmar i himlen en stund innan kontrollen över känslorna är tillbaka. Men trots sorg över en kraschad Sverigedröm, finns en strimma ljus i skuggan där han sitter.

Mohammad Alis lärare ville nämligen inte bara säga adjö den där dagen i juni. Hon gav också en present till sin förkrossade elev. En begagnad systemkamera som till bådas förvåning inte beslagtogs på resan tillbaka. För ett par dagar sedan skickade han henne de första bilderna från hembyn.

‒Jag är väldigt glad över kameran, att köpa en egen hade inte gått. Nu hoppas jag kunna fortsätta utvecklas och även om jag är stressad över framtiden gör det livet lite lättare. Att kunna fokusera på att dokumentera min verklighet, säger han.

"Riskerar ett skuggsamhälle"

Tidigare i somras stoppade Tyskland utvisningarna till Afghanistan på grund av det förvärrade säkerhetsläget. Men utvisningarna från Sverige fortsätter samtidigt som alltfler avvisade ungdomar väljer att leva som papperslösa.

Tyskland stoppade i början av sommaren samtliga tvångsavvisningar till Afghanistan med hänvisning till det försämrade säkerhetsläget. Strax därefter vädjade också regeringsföreträdare från Afghanistan till samtliga europeiska länder att omedelbart stoppa återvisningen eftersom säkerhetsläget förvärrats markant med flera uppmärksammade attentat. Men återvisningarna från Sverige fortsätter, något som upprör bland annat Louise Montgomery, vd på företaget Riande, som driver HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i östra Sörmland.

‒Det senaste halvåret har tio ungdomar hos oss fått avslag och tvingats flytta. Inga av dessa personer har återvänt till Afghanistan. Några har lyckats ta sig till Tyskland som ju stoppat avvisningarna, resten har gått under jorden. Skräcken för vad som väntar om de återvänder gör att många hellre väljer att leva papperslösa i ett skuggsamhälle än att åka tillbaka. Många av de här ungdomarna riskerar att råka väldigt illa ut och hamna i kriminalitet för att alls kunna försörja sig, säger hon.

Stämningen på Riandes boenden är pressad och många ungdomar mår dåligt.

‒De känner hopplöshet. Vilket även vi i personalen gör av den situation som råder. Det är i hela landet endast ett hundratal av alla med avslagsbeslut som återvänt hem, antingen frivilligt med stöd eller genom tvångsavvisning. Samtidigt som vi vet att tusentals ensamkommande i vårt land inte anses ha asylrätt. Jag är orolig över det skuggsamhälle som är på väg att växa fram, säger hon.

Sverige har fortsatt avvisningarna till Afghanistan med hänvisning till att Migrationsverket och domstolarna gör individuella prövningar i varje återvisningsfall.