Kampen om opinionen

En gång om året kommer en lista över Sveriges främsta opinionsbildare, framtagen av tidskriften DSM med hjälp av några hundra röstande journalister. Opinionsbildare av modernt snitt verkar inte på gator och torg, de verkar i medierna. Opinionsbildare skickar inte ut flygblad eller pamfletter, de intervjuas eller intervjuar. Listan är därför full av politiker och journalister.
Därför är det kanske inte så konstigt att andra opinionsbildare som verkar exempelvis på internet inte syns på sådana här listor. Men vi ska inte underskatta den opinionsbildning som sker via nätsidor, epostlistor och liknande. Den är mer ansiktslös, ja, men det säger i sig inget om dess effektivitet. Det tar ju betydligt kortare tid att vidarebefordra ett e-mail än att titta på tv-nyheterna eller läsa tidningen.
Statsminister Göran Persson var, enligt DSM-listan, Sveriges främsta opinionsbildare 2003. Statsministerns roll är sådan till sin konstruktion, väl synlig och ständigt närvarande i de nationella medierna. Persson sa ja till EMU, en majoritet av svenska folket sade nej. Persson varnade för social turism, en majoritet av svenska folket tycker att oron är obefogad. Han har säkert påverkat opinionen i båda fallen.

Listan över opinionsbildare är också intressant så till vida att den avslöjar också hur vi journalister springer och vilka vi gärna springer till, vilka som gärna ses som allmänna auktoriteter. För i detta är vi flockdjur och många gånger goda kålsupare allihop. Det finns många namn på listan vars slutsatser jag sällan delar, men det spelar ingen roll. De får ofta genomslag och medialt utrymme och sånt räknas. Alla har vi samma mål. Det handlar om hundratals, tusentals yrkesmänniskor, ibland med tydlig avsändare och ibland med en mer dold. Alla slåss vi om din uppmärksamhet. För det är i grunden vad allt handlar om, att få människor att lyssna. Det vi mediekonsumenter sedan snackar om på jobbet eller hemma vid köksbordet är ett mått på genomslagskraften. Det är där vi väljer att tro eller inte tro på det vi fått oss serverat och för det vidare. I slutänden är vi alla opinionsbildare i vardagen.