Är känslosvall och passion nästa drag för Moderaterna? Så långt kommer nog inte förmänskligandet av det gamla borgarpartiet att gå, trots att den nya kommunikationschefen har rekryterats från dejtingsajten Match.com. I går tog Hanna Bergholm sitt första steg i politiken efter många år inom marknadsföring. Hennes viktigaste uppdrag blir att sälja M-budskapet i olika förpackningar till olika målgrupper, sa partisekreterare Kent Persson.
Kanske är det ingen slump att en marknadsdirektör för en dejtingsajt går över till politisk marknadsföring. Det passar nästan för bra ihop med politikens eskalerande personcentrering. Informationsströmmen blir stridare och politiken blir allt mer komplex – det är knepigt för de flesta väljare att förstå sig på europeiska bankunioner och globala marknader för utsläppsrätter. I politikens kommunikationskamp blir det logiska draget att göra budbäraren till stjärna.
– [Politikerna] är precis som kändisar som har sina varumärken som de odlar och använder mediernas bilder för att nå sina väljargrupper, bekräftar Johannes Bjerling, doktorand i journalistik vid Göteborgs universitet (TT 11/1).
Men utvecklingen är farlig – budskapen blir ytliga och politiken populistisk, menar kritikerna. Vi kan dock inte se några alarmerande drag av populism i den svenska politiken. Och frågan är hur farliga de så kallade personkulterna är. Folkrörelsernas tid är förbi; att statsministern delar ut pris på landets största modegala kan däremot sätta väljare i kontakt med politiken. När Fredrik Reinfeldt frotterade sig med designers och superkändisar på Elle-galan förra året visade han att han inte samlar damm och att han värdesätter framtidens näringar.
Det är bättre att politikerna syns på röda mattan än att de flimrar förbi som ointressanta skuggor i en nyhetssändning. I väljarnas perifera synfält.