Kär gris har många namn
Kelgris, spargris, en riktig griseknoe...Kärt barn har många namn.Älskad gris kan ha hur många namn som helst.
Norton efter pappa, nej efter en engelsk motorcykel.
Han är liten, svart och kompakt, den lilla grisen. Han har inte knorr uppå svansen men han har en svans som viftar av pur livsglädje.
Norton går omkring med ett vänligt leende på sina trynläppar. Kanske det beror på att han har en bred mun som liksom är formad som ett leende, vem vet? Glad ser han i alla fall ut och när matte Therese Bergsman bjuder på gott äpple kniper han ihop ögonen och ler lycksaligt.
Nöff, kommer det från den lilla kompakta kroppen. Hans ben är smala och fötterna små och det får honom att trippa fram.
Den kanadensiska minigrisen Norton är husdjur och delar lägenhet i Oppeby gård i Nyköping med Therese Bergsman och Kristofer Ekvall. Norton bor i köket när matte och husse arbetar. På kvällarna sitter han i mattes knä i soffan när hon ser på TV. När de åker på tältsemester följer Norton med och bökar ner sig bland gummimadrasser och sovsäckar.
Han är inte bara kelgris och gullegris, han är en spargris också. Therese och Kristofer behöver inte lägga mycket hushållspengar på honom.
Han äter mest grönsaker, müsli, knäckebröd och ibland torrfoder för hundar, säger Kristofer.
Och så äpplen förstås, alla har väl sett ett gristryne med äpplen i munnen till jul?
Men något sådant otäckt behöver inte Norton bekymra sig för. Den enda gången han skriar högt och oroligt är när någon lyfter upp honom.
Han är höjdrädd, förklarar Therese. Vill ha alla fyra fötterna i marken.
Norton blir rastad precis som hundarna i området och om halsen har han ett brandgult koppel. Kvarterets jyckar accepterar den lustiga krabaten som kan snurra runt med hela kroppen och stå på två ben, allt för att få ett äpple.
Så jobbar vi med nyheter