"Vad bottnar rädslan i?"
Frågan kom från en man som hade läst min förra krönika. Den som handlade om min och SN:s inställning till pressetik kopplat till branschorganisationen TU:s nya kampanj, som bland annat vill förklara varför dagstidningar ofta väljer att anonymisera och pixla misstänkta brottslingar.
Mannen som hörde av sig hade läst in en oro i det jag skrev, för den konkurrens som så kallade alternativa medier – de som mer än gärna "avpixlar" – innebär. En oro som han för övrigt ansåg vara obefogad.
Och kanske var jag otydlig i min krönika. För visst är jag orolig – men inte för ökad konkurrens, utan för vilken värld och vilket samhälle vi får om alltfler människor endast tar till sig av det som bekräftar den åsikt de redan har. Om fakta inte längre är synonymt med det som är korrekt, sant och bekräftat, utan kan se olika ut beroende på vem avsändaren är. Om människor hängs ut som brottslingar baserat på obekräftade rykten, och offer för övergrepp riskerar att bli identifierade av bara farten i någons iver att avslöja en förövare.
Den världen både oroar och skrämmer mig.
Men i övrigt är jag inte orolig, utan stolt över att representera en bransch som värnar källkritik och korrekt fakta, och bara publicerar det som är sant och relevant. Och jag är glad över att ni är så många som fortfarande tycker att detta är viktigt!