Karin värnar om barnen
Hennes ögon blixtrar till ömsom av ilska för orättvisor, ömsom av glädje när hon pratar om sina upplevelser som barnskötare och personlig assistent åt en autistisk pojke. För mer än trettio år sedan började hon som dagbarnvårdare och har därefter mött många olika barn och föräldrar. Som personlig assistent har hon tvingats kämpa för att få tillräckligt mycket tid och resurser till barnen, som ofta befinner sig i en utsatt situation.
Det gick åt väldigt mycket energi till småsaker, som till exempel att få köpa in extra mycket kritor till Axel som älskade att rita. Jag fick otroligt mycket tillbaka från honom, men i omgivningen fick jag stånga mig fram för att ge honom de resurser han behövde.
Karin Ekström berättar att hon drabbades av utbrändhet 1999, då sa allt plötsligt bara stopp. När hon gick till läkaren för att berätta om sin situation började tårarna rinna, hon var inte medveten om att hon varit sjuk en längre period.
Läkaren frågade mig vad jag hade för egen tid och jag visste inte vad det var. Jag kunde inte koncentrera mig, vid minsta ljud ryckte jag till och jag såg omgivningen som i en tunnel. Jag hade hamnat i stressfällan.
Efter tillfrisknandet började hon arbeta fackligt och skrev en bok om sina erfarenheter som personlig assistent. Boken heter Inte kan man koka soppa på en spik och riktar sig till andra assistenter, barnskötare och föräldrar.
Jag skrev den för att visa att vi kan, att vi som jobbar längst ut ska se till att soppan blir bra. När det sparas in tjänster töjer man sig ännu mer. För barnens skull vill man att det ska fungera, det är nog därför vi är så mycket sjukskrivna.
En av hennes hjärtefrågor är kompetensutveckling för assistenter och barnskötare.
Alla behöver det, lärande i arbetslivet är jätteviktigt, man behöver ständigt påfyllning.
Så jobbar vi med nyheter