Karin visar inre landskap

Karin Riikonen arbetade med fotoutställningen Inre rum under våren -03. Den väckte starka känslor, något som hon inte hade väntat sig.

Övrigt2004-07-01 18:19
Karin Riikonen tyckte att media gav en felaktig bild av vården och människorna som finns där. Hon beslöt sig för att visa vården som hon upplever den. Resultatet blev fotoutställningen Inre landskap.
Det började med att Karin Riikonen arbetade på sjukhemmet Stora Sköndal och där på avdelningen för människor med olika sorters demens. Fast, säger Karin, vi säger minneshandikappade. Dement enligt ordboken betyder nämligen människa utan själ.
Det var våren 2003 och Karin ångrade många gånger att hon inte hade kameran med när hon arbetade på avdelningen.
En del av min värld var där och jag ville dokumentera den, säger hon.
Samtidigt hade media en period av väldigt mycket skrivande om vården och det var alltid i negativa ordalag. De skickade ut någon fotograf för att snabbt visa något hemskt. Det var inte alls min bild av vården.

Hon började med att dokumentera vardagslivet som fortgick på avdelningen. Men sedan gick hon ifrån det allt mer och det blev i stället bara patienterna på bild. Karin var noga med att höra efter med anhöriga om det var okej att fota. De allra flesta anhöriga blev glada och tyckte att det var en bra idé.
Det var en enda av patienterna som inte ville vara med. Patienterna känner ju mig och känner igen mig, hur sjuka de än är. En person utifrån hade de nog upplevt som väldigt hotfull.
Karin ställde ut bilderna på sjukhemmet först. Många kom dit, många av de fotograferade patienterna också.
En kvinna tyckte att oj, det var en vacker kvinna på en av bilderna. Hon förstod inte att det var hon själv. En del grät och var rörda, det var väldigt känslomässigt, men på ett positivt sätt.
Jag hade aldrig förstått att folk skulle reagera så starkt på det här ämnet.

Nu har utställningen kommit till Arbetets museum i Norrköping där den visas hela sommaren. Nästa projekt för Karin blir att åka till England för att göra ett resereportage tillsammans med sambon Andrew som skriver.
Det är mycket resande per år, berättar hon. Annars är det största och drömprojektet att göra något om hemstaden Oxelösund.
Jag sitter och skriver på ett brev till Sörmlands museum nu med en förfrågan om det. Det vore väldigt roligt att åka tillbaka dit. En otrolig utmaning som också handlar om mig själv, eftersom jag växte upp där.
En annan av Karins fotodrömmar är att åka tillbaka till Stora Sköndals sjukhem och bara fota personalen som jobbar där och samtidigt intervjua dem.
Personalen kommer från hela världen och har vitt skilda åldrar och bakgrunder. Och alla har en historia att berätta, menar Karin.
Det är det som är så häftigt med foto, man får träffa människor och komma in i miljöer där man aldrig annars hade varit.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om