Karl-Axel fick skärgårdslivet med bröstmjölken
De tillhör ett utdöende släkte skärgårdsbor. Karl-Axel och Hulda Nilsson på Bjurshalsen är sin tredje upp till fjärde generationens skärgårdsbor.
Karl-Axel Nilsson möter oss bryggan. Vi är lite sena ursäktar oss. Hm ja, låt gå för den här gången muttrar Karl-Axel och försöker låta vresig. Snart nog tinar humöret upp. Men tider och principer är till för att hållas. Och fastlandsbor är ju inte som andra, får jag snart lära mig.
Fastlandet är något Karl-Axel och hans hustru Hulda bara besöker kort tid, för att handla eller besöka barn och barnbarn.
Fastlandet, vad ska vi där att göra? Vi passar inte in där, konstaterar Hulda Nilsson kort och konsist .
Båda är uppfödda i Östergötlands skärgård, snart fann de tycke för varandra och skaffade eget bo. Gifte sig 1948 och tio år senare flyttade de med barn, två döttrar, till Bjurshalsen i Oxelösunds skärgård. Där är de kvar och ska så förbli eller som Karl-Axel säger:
Till en dör.
Det råder ett gemyt över att ta båten in i båthuset och vandra längs stigen upp till Nilssons röda trähus. Tidigare fungerade det som skärgårdshemman. Inne i huset luktar det som det gjorde hos mormor och morfar; inbott, mysigt och gammalt på en och samma gång. Som död och förruttnelse? undrar Karl-Axel och plirar med ögonen när jag berättar om lukten.
Trots att det bara är över sundet till Gamla Oxelösund är det som en annan värld att sätta sig vid köksbordet. Ett kök med sneda skjutbara skåpluckor, vedeldad spis. Elektricitet fick de för tjugo år sedan. Vatten fanns det redan indraget när de flyttade in. Ingen toalett inomhus däremot utedass.
Det är friskt att gå ut och sätta sig, skrockar Karl-Axel.
79 år. Fiskare i hela sitt liv. Dagligen vittjar han sina nät och konstaterar att fångsterna är sämre än på länge. Endast två gäddor har han fått på hela året! Han har sin åsikt klar om var fisken tagit vägen. Dammsugningen av småfisk som de stora trålarna gör innebär att den större fisken inte har någon mat. Samtidigt har stammarna av skarv och säl vuxit kraftigt de senaste åren och tar mängder med fisk.
Sälen kommer allt längre in. Den är till och med inne i sundet här. Sälen går ner i näten och plockar ut fisken, förstör redskapen. Sälen är ju nästan tam. När jag var grabb var sälen långt ute till havs.
Skarven är också en finurlig och sällsynt duktig fiskare. Skyddsjakt på skarv och säl måste till för att skärgårdsfiskarna över huvud taget ska kunna överleva, menar han.
Årets kanske mest besvärliga tid står för dörren. Då när isen kanske bär, kanske brister. Då riskerar fastlandsbesöken bli än mer sällsynta. I bland får de hjälp av Kustbevakningen att ta sig in, där Hulda arbetade under tjugosex år. Annars går Karl-Axel över isen med en eka efter sig i fall han skulle trilla i. Det har hänt.
Men jag hann knappt bli våt innan jag var uppe igen, säger Karl-Axel belåtet.
Handlar gör de en gång i veckan. Det får räcka, man blir alldeles matt efter en dag i stan, suckar Karl-Axel. Hellre gå en promenad på ön, eller öarna som Furö vilket är samlingsnamnet för de fyra öarna och holmarna eller lägga nät, baka, hugga ved, läsa en bok. Den senaste tiden har Karl-Axel uppdraget att skjutsa personal från Sörmlandsleden fram och tillbaka. Personal från Sörmlandsleden röjer för en skärgårdsetapp och att folk ska vandra utanför huset stör inte Karl-Axel eller Hulda.
Äh, de ska ju gå nere vid dasset, säger Karl-Axel.
Skärgårdsliv får lätt ett romantiskt och bekymmerslöst skimmer över sig. Åtminstone i mina ögon. Karl-Axel och Hulda har till exempel inga körkort, däremot varsin båt. Paret Nilssons liv känns befriande i vår tid.
Men visst måste det många gånger vara jäkligt när nordan tjuter om husknuten och man är tvungen att gå på dass eller långtråkigt för den som föredrar liv och rörelse. Och rädslan över att trilla och slå sig illa torde vara stark när klippor, bryggor är såphala och det är besvärligt att ta sig till sjukhus.
Men så går inte att tänka, säger Karl-Axel och Hulda.
Det krävs ett visst kynne för att bo och leva i skärgården. Skärgårdslivet måste man få med bröstmjölken.
Som för Karl-Axel och Hulda Nilsson.
Så jobbar vi med nyheter