Kärlekskarusell med snurr

Låter det gubbigt? Rentav lite pinsamt?
Men prova då att vända på rollerna! Gör fransmannen till fransyska och ge henne tre snygga piloter och ett hektiskt kärleksliv som minutstyrs av flygbolagens tidtabeller.
Plötsligt blir det faktiskt riktigt underhållande istället.
Man kan naturligtvis ägna kvällen åt att i ljuset av könsroller och maktstrukturer fundera på varför det funkar så, men man kan också välja att bara luta sig tillbaka i Tärnans fåtöljer och ha en riktigt rolig kväll.
För roligt har man verkligen när kärleksturerna i ”Boeing Boeing” sätter fart på allvar.
Att hålla koll på tre piloter kan nämligen bli rätt besvärligt när flygtiderna plötsligt ändras och en manstörstande väninna dessutom dyker upp som jokern i leken hemma i Parislägenheten.
Nanne Grönvall är förstås som klippt och skuren för huvudrollen och gör sin kärlekskranka arkitekt till ett charmigt yrväder som man bara måste gilla. Särskilt när hon sprudlande förklarar själva vitsen med polygami: ”Tre är perfekt, fler är tröttsamt, färre är tråkigt!”
Men det är faktiskt två helt andra roller som får mitt farshjärta att bulta rejält. Det handlar om Göran Forsmarks förtjusande buttre butler – hela tiden beredd att ta över någon av piloterna om Nanne tröttnar – och den mustaschprydde piloten Helmut Bock (Anders Berg).
Helmut är en lidelsefull Lufthansapilot med smak för surkål, konstiga betoningar och melodramatiska utspel. Han är också mannen som får Oxelösundspubliken att skratta sig till magkramp. Anders Bergs tajming är perfekt och den tungvrickande brytningen så minituöst avvägd att man blir alldeles lycklig.
Visst känner man ibland att ”Boeing Boeing” är en fars som har några år på nacken (pilotlivet är inte riktigt lika exotiskt som det var 1960) och visst trampar manuset lite vatten då och då. Men alla såna tankar blåser bort i samma sekund som Helmut rusar in i handlingen igen.
Jag trodde nog inte att jag var teaterbesökaren som kunde bryta samman av skratt inför ett bistert framväst tyskklingande ”snuskfia”. En kväll med ”Boeing Boeing” avslöjade att jag hade fel.