Kasper vill filma mer
Sommar, sol och ubåtsjakt. I filmen Kyrkogårdsön är vi tillbaka i en svensk 80-talsidyll. Och med i den är rollfiguren Henrik spelad av Kasper Lindström, Trosabo i exil.
Nu känns det rätt bra, tror jag. Det var lite nervöst innan man visste hur filmen skulle bli. Men den blev ungefär som jag trodde, säger han över telefon från Stockholm. Fram till i somras bodde Kasper med sin familj i Trosa, men nu har han flyttat till huvudstaden.
I Kyrkogårdsön spelar han Henrik, en kille på 14 år. Henrik kommer ut till en ö i skärgården för att vara där under en sommar med sina kusiner. Det är 80-tal och u-båtsjakten pågår som bäst bland kobbar och skär. Något mysko pågår på grannön och i bästa deckarstil beslutar sig gänget för att utforska vad som egentligen händer där.
Kasper beskriver Henrik som en vanlig 14-åring som är ganska öppen, gillar att vara med sina kompisar och hitta på saker med dem.
Det enda krångliga med rollen var att det var lite kärlek med, en flört, kan man säga. Det var lite svårt att veta hur man skulle ta det. Men det var ingen extrem roll, alla roller är svåra på sitt sätt. Det gäller att hitta rollkaraktären, säger Kasper och låter väldigt professionell.
Det är inte utan fog. Han har haft en roll i Beck 2 Spår i mörker och varit med i båda filmerna om Tsatsiki. Till rollen som Henrik i Kyrkogårdsön behövde han inte ens söka, han blev uppringd. Han var och provfilmade ett par gånger, men det gick snabbt att få beskedet att rollen var hans. Sedan gick själva inspelningen väldigt snabbt också filmteamet hade bara tre veckor på sig på plats i skärgården.
Det var kanske det minst roliga med inspelningen att tidsschemat var så pressat. Det var mycket jobb och lite sömn. Det var en liten budget och det märktes under inspelningsprocessen, vad det gällde tillgång till saker, hur vi bodde och sånt. Det var många unga människor och det var en skillnad från de tidigare inspelningar som jag har varit med på. Det var kul, det blev en annan stämning i hela teamet.
Vad var roligast med inspelningen?
Vi hade en bra gemenskap eftersom vi bodde ihop under veckorna och umgicks mellan tagningarna, det var roligt. Det är nog det roligaste jag kommer ihåg från inspelningen. Mindre roligt var det pressade tidsschemat.
När Kasper fick rollen i Beck 2 spår i mörker var han ett oprövat kort, en liten kille som testade att gå på en audition mest som ett infall. Han hade i vart fall ingen tanke eller dröm om att bli skådespelare. Men han fick en roll ändå.
Det var superkul! Att de gav mig chansen var verkligen roligt. Jag lärde mig mycket.
Just nu har han inga fler roller på gång, utan koncentrerar sig på skolarbetet.
I framtiden är det helt säkert skådespelaryrket som hägrar. Och då är det vita duken som gäller.
Film är roligare än teater. Det går att förmedla känslor och budskap lättare, det är roligare att se på? Men det är också så att det är mer arbete runtomkring, det tar längre tid. Det är en roligare arbetsform där det inte är över på en timme. Film är mer givande, tycker jag.
Så jobbar vi med nyheter