I början av 1930-talet spred sig världsdepressionen till Norge och 1933 nådde arbetslösheten där en höjdpunkt av 33,4 procent. Hösten året därpå föddes Kate.
– Jag, mor och far bodde i Oslos fattigaste arbetarkvarter, i en lägenhet som saknade varmvatten och hade utedass, jag sov i en slagbänk i köket. Mor var sömmerska, far rörmokare, men vi hade det väldigt knapert, hade knappt råd med mat, berättar Kate.
1939 bröt andra världskriget ut och snart drogs Norge in i det storpolitiska maktspelet. Den 9 april erövrade tyskarna landets viktigaste hamnstäder, bland andra Oslo och Narvik.
– Vi satte upp mörkläggningsgardiner och tyskarna tog vår radio och ett av rummen i vår lägenhet. Senare tog de min skola också, minns Kate.
När hon var åtta–nio år hände det som familjen fruktade. Hennes far blev utkommenderad och sändes till Narvik för att tvångsarbeta och till att hålla vakt mot sabotage på järnvägen i Oslo.
– Mina bästa barndomsminnen har jag från mors släktingar i Mandal, Norges sydligaste stad, där jag tillbringade sommarlov och också bodde mer än ett läsår.
Kates far kunde återvända till familjen innan kriget var slut och hösten 1944 inleddes Norges befrielse. Men den förväntade lyckan uteblev.
– Mina föräldrar älskade inte varandra, förstod jag då.
Som ung vuxen fick Kate arbete på Nato utanför Oslo och som 26-åring gifte hon sig. Men äktenskapet sprack och som 30-åring åkte hon till USA för att arbeta med hushållsarbete hos ett par utan barn. Där tog livet en ny vändning.
– Jag blev väl omhändertagen hos paret i San Marino, nära Los Angeles. Jag, som älskade att dansa, fick bland annat låna deras sportbil, en Ford Thunderbird, för att åka på dans i Hollywood!
Kate gifte sig och fick barn med en svensk man. Efter nio år i USA flyttade Kate med maken och sonen till Liseberg i Stockholm.
Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna.
– Lägenheter, bilar och karlar ska man byta ut regelbundet, säger hon och skrattar hjärtligt.
Nu är Kate 80 år och lever ett liv som hon vill leva. Hon kan se tillbaka på ett rikt yrkesliv – som hon avslutade först som 70-åring. Hon bor sedan år 2000 i Nyköping, efter att ha bott i två lägenheter på Brandholmen och hos sonen i Kila bor hon nu i en lägenhet som hon inte vill flytta ifrån. Hon har en relation med Oddvar, som bor på Nesodden utanför Oslo, och ser livet som särbo som fördelaktigt. Hon träffar ofta sin son med familj, sina väninnor och odlar sina intressen.
– Ja, i dag är jag lyckligt lottad, konstaterar Kate.