Kenneth samlar kommunens konst
Det rådde länge förvirring vad det gällde Nyköpings kommuns offentliga konst. Vad fanns och var? Nu arbetar Kenneth Mattsson, fotograf, med att dokumentera konsten och bygga upp en databas med samtliga konstverk.
Nyköping och lägger in bilder på offentlig konst i ett dataprogram. I ett arkiv lägger han in uppgifter om ålder, konstnär, teknik, var konsten finns, med mera. Åtta faktauppgifter ska med och gärna lite extra information om det finns en särskild historia om konstverket.
Vänder man på en tavla kan man få reda på en hel del, den kan vara minst lika spännande som framsidan. Det kan finnas anteckningar, namn och eller om konstverket är tänkt till en viss person. Dessutom kan ramarbetet vara ett konstverk i sig. En snyggt ramad tavla njuter jag verkligen av, säger Kenneth.
För det mesta lämnar Kenneth kontoret och ger sig ut i kommunens lokaler, det kan vara skolor, äldreboenden, samlingssalar och stadshuset förstås. Där går han runt och letar efter konstverken som tillhör offentligheten. Ofta vet personalen ungefär vad som finns i byggnaden, men Kenneth är ändå noga med att titta i prång och bakom dörrar så att han inte missar något.
Jag brukar lyfta ner konstverket från väggen, men ibland vågar jag inte det. En del saker är så gamla och har så dåliga ramar att de bara faller sönder om man flyttar på dem.
Efter fotografering och
anteckningar, sätter Kenneth tillbaka konsten och går
vidare. På kontoret läggs uppgifterna in i databasen, som till slut ska innehålla all den offentliga konst som kommunen äger. Han jobbar med konstregistreringen tio timmar per vecka, och är uppe i drygt 660 registrerade verk. Han gissar på att det är minst 2 500-3 000 konstverk som kommunen äger. Det är alltså en rejäl bit kvar av arbetet.
Det finns en hel del guldkorn bland kommunens konst. Många känner till målningen av Sigrid Hjertén som hänger i stadshuset, till exempel. Men Kenneth Mattsson har sina egna favoriter.
Jag tycker om vävarna av Elin Bratt-Corlin som finns i stadshusets salar.
Sedan tycker jag mycket om Arvid Ek, som var gammal teckningslärare i Nicolaiskolan. Han har gjort ett stort intryck på mig och dyker upp överallt med sina Nyköpingsvyer från 40- och 50-talet. Han är lite av en idol.
Kenneth Mattssons tjänst kom till för drygt tre år sedan, eftersom kommunen insåg att ingen hade koll på vad som fanns i kommunens ägo i konstväg. När kommunen
omorganiserades i början på 90-talet och 1992 när kultursekreteraren försvann fanns det ingen som hade ansvaret för kommunens konst. Så var det alltså länge och fortfarande finns det ingen fullständig förteckning över konsten. Med andra ord vet ingen vad eller hur mycket konst som finns i kommunens ägo.
Kenneth Matssons arbete med dokumentationen är noga sparat i flera omgångar, utifall något skulle hända med databasen där uppgifterna finns.
Nästa fara är att konsten börjar röra på sig, att någon byter arbetsrum, gillar tavlan och tar den med sig, säger
Lillemor Harne, kulturchef i Nyköping.
Hur ska vi se till att uppdatera uppgifterna? Det är nästa fråga som måste lösas.
Lina Pihl
Så jobbar vi med nyheter