Du kunde inte släppa oljebranschen efter första boken?
– Nja, egentligen var jag nog klar men så fanns det tankar på en dokumentärfilm och då fortsatte jag att gräva. Sen blev det ingen film, men då satt jag med nytt material som fick bli en bok i stället.
Vad innehåller den nya boken?
– Jag har fått tag i två insiderkällor, bland annat en person som jobbat för Lundin Petroleum i östra Afrika. I boken berättar han att han informerade styrelsen om riskerna för korruption och avrådde från att teckna ett olagligt kontrakt. Det var därför Lundin Oil skapade bolaget Africa Oil som kunde teckna kontraktet i stället.
Blir det fler böcker om oljebranschen?
– Jag vet inte riktigt. Ämnet drar i mig fortfarande och jag är lite nyfiken på att skriva om El Kuran, en plats i södra Ogaden där Africa Oil numera har verksamhet. Samtidigt är det rätt jobbigt att gräva i oljebranschen. Det är mycket resor och det kostar ganska mycket pengar.
Tycker du att oljebranschens agerande i södra Afrika fått den uppmärksamhet den förtjänar?
– Nej, absolut inte! Det här handlar inte bara om Lundin Oil och Africa Oil. Det finns flera bolag som jobbar på samma sätt. När bolagen och landets regering vill att oljan i ett konfliktdrabbat område ska utvinnas är regeringens strategi att terrorisera och bli av med människorna som bor där. Jag menar att bolagen känner till det som sker, och just nu pågår ju en förundersökning kring Lundin Petroleums aktiviteter i södra Sudan.
Hur kommer det sig att oljebranschen får fortsätta på det här sättet?
– Ja, det är märkligt. Det finns massor av vittnesmål och fakta som bekräftar det som hänt, men de drabbade förstahandsvittnena är afrikanska nomader. Jag tror att det är ett av problemen: journalister kan inte själva ta sig till området för att dokumentera det som hänt och de som själva drabbats räknas inte riktigt.