Kjell Grede filmar igen
Efter nio år som rektor på Dramatiska Institutet längtar Tystbergabon Kjell Grede tillbaks till regissörsrollen. Nu ska han göra en film efter Torgny Lindgrens roman Till sanningens lov. Bara han hittar rätt huvudrollsinnehavare.
Problemet är att hitta rätt skådespelare.
Det är två huvudroller, en kvinna i 20-årsåldern och en man som är ungefär 30 år. Men det är lite speciella roller och därför är skådespelarna svårhittade. Huvudpersonerna är lite egna och luriga, förklarar Kjell Grede.
Just nu håller han på att finkamma branschen efter rätt personer, som han själv uttrycker saken. Och hittar han bara dem kan vi se fram emot en biopremiär kring jul 2002.
Annars blir det ingen film. Jag går nära människorna i mina filmer och vill verkligen skildra dem ordentligt, och då krävs rätt skådespelare.
Kjell Grede har själv skrivit manuset, som till alla sina tidigare filmer.
Jag fastnade för den här berättelsen därför att jag kände att jag med den som utgångspunkt kan berätta om den brytning mellan två olika tider som vi upplevt de sista tjugo åren, säger Kjell Grede.
Han beskriver den manliga huvudpersonen som en människa som lagt av. Mer vill han inte avslöja om manuset, som inte följer Torgny Lindgrens roman från 1991 rakt av.
Du arbetade som rektor på Dramatiska Institutet i nio år. Längtade du tillbaks till regissörsrollen?
Oh ja! Fast jag har haft roligt som rektor också. DI är ju inte vilken högskola som helst. Jag ville få skolan ordentligt på fötter och därför stannade jag kanske ett par år längre än jag egentligen hade lust med.
Du är 65 år och skulle kunna gå i pension och odla din trädgård. Istället drar du igång en ny filminspelning.
Ja, och dessutom jobbar jag som dubbelprofessor. Jag är professor i Konstnärligt Utvecklingsarbete på DI och gästprofessor på Blekinge Tekniska Högskola där man utbildar tekniker inom nya media. Jag har inget behov av att gå i pension.
Har du fler filmdrömmar som du vill förverkliga?
Ja, det skulle vara roligt att göra en riktig lågbudgetfilm, en fräckare sorts film där jag kunde uttrycka mig väldigt fritt. Med liten budget skulle man inte behöva tänka så mycket på att spela in en massa pengar.
Så jobbar vi med nyheter