Kläm på kartor i Spanien
Sangria och tapas i all ära. Det är något mindre ospanskt som lockar Andreas Davidsson från Gnesta till solkusten för några veckor. Den 19-årige orienteraren siktar mot landslaget och laddar upp med att rita tävlingskartor i Spanien.
Andreas Davidsson från Gnesta och OK Klemmingen tog kontakt med en spansksvensk han lärde känna på det där träningslägret och undrade om det inte fanns något för honom att göra vid medelhavskusten.
Jag ville stanna längre än den där veckan som träningslägret varar. Han sa att det skulle bli svårt eftersom jag inte kan någon spanska. Men hade jag kunnat rita kartor så hade det kanske funnits någon möjlighet, berättar Andreas.
Andreas kunde rita kartor. Sista året på Gripenskolan i Nyköping gjorde han ett specialarbete där han tog en karta över skolområdet i Hölö och förlängde den till att omfatta delar av samhället.
Vi hade en tävling på den kartan i höstas. Patrullnatta. Jag var själv ute och sprang och det var ganska nervöst. Vissa områden var svåra att rita och då är dom svåra att orientera i också, berättar Andreas, som tillhör Sörmlands absolut bästa i H20-klassen.
Grundmaterialet jag fick från Södertälje kommun kanske inte stämde riktigt. Det kunde vara svårt att få det att passa ihop. Det är inte säkert att terrängen på marken stämmer överens med hur det ser ut ovanifrån, på ett flygfoto. Det kan bli en utmaning att få det rätt på en tävlingskarta.
Efter att ha jobbat på kontor, på tryckeri, i bokhandel sedan studenten i våras blir det nu Spanien och Fuengirola på solkusten en månad framöver. Han tar jämngamla flickvännen Stina Lindqvist från Stockholm med sig. Hon orienterar också och tävlar för Järfälla.
Det är klart hon orienterar, ler Andreas. Annars skulle det aldrig fungera. Jag brinner som sagt för orienteringen.
Stina kan italienska, franska och latin och blir säkert till god hjälp när Andreas och den spanska terrängen ska komma överens vid ritbordet.
Jag ska alltså revidera den här kartan jag har fått och det kommer säkert att bli svårt. Terrängen ser helt annorlunda ut där nere och jag vet att halva kartan består av en enda stor jättesluttning. Det låter knivigt.
Men det blir också en massa bra träning. Säsongen där nere har kommit igång och jag ska springa en tvådagarstävling också.
Vilken är din favorit-tapas?
Det vet jag inte. Jag kanske kan svara på det när jag kommer hem. Här hemma äter jag helst sushi.
Så jobbar vi med nyheter