Knepigt om förbjudna relationer

Elever och föräldrar både lockas och förfäras. De vill veta allt, vilket också medför att Victorias lillasyster Isolde plötsligt blir intressant. Hon i sin tur lockas av den mystiska Julia och drömmer om att våga närma sig henne. Som ett nav i historien står Saxofonläraren, som får veta allt under sina intima enskilda lektioner.
Eleanor Catton har hyllats för sin debutroman ”Repetitionen”. Men jag instämmer inte förbehållslöst in i hyllokören. Tekniskt är den ganska komplicerad, ett slags metaroman, med korta texter som styckas upp i dagboksform.
Man kastas mellan personer och situationer och det är inte helt lätt att hänga med. Har relationen mellan Mr Saladin och Victoria verkligen hänt? Eller bara en fantasi, ett tankeexperiment? Är allt i själva verket en pjäs? Sådant far genom huvudet under läsningen.
Dessutom kan jag inte riktigt utröna vilket ben ”Repetitionen” vill stå på. Är det en ungdomsbok som ska framstå som engagerande och fördomsfri? Eller en stilistiskt krävande vuxenbok där läsande föräldrar kan hisna och känna igen sig? När en bok står och vacklar på det viset blir det sällan intressant för någon part.
Cattons språk överraskar ofta med sina språkliga krumbukter – detta är ingen lättläst bok. Men det är också en del av behållningen, när hjärnan väl har tröskat, analyserat och slutligen (kanske) förstått historien. Min slutsats är att se ”Repetitionen” som ett besök av flourtanten: det är inte speciellt kul medan det varar, men säkert nyttigt i långa loppet.