Kö efter startkort
När det riksmarscheras i Gnesta, marscheras det rejält. När försäljningen började blev det kö efter startkorten.
Stig Söderström på durspel och Sten Eriksson på nyckelharpa svarade för den musikaliska inramningen.
Mari Carlsson och jag har jobbat med riksmarschen som projekt tillsammans med föreningarna. Arbetscentrum har rest ställningen med banderollerna och snitslat banan. Min uppgift har främst varit att sälja startkort till de kommunanställda, berättar Inger Quarnström.
När evenemanget startade klockan tolv bröt solen igenom så smått.
Kommunfullmäktiges ordförande Bengt Sörblad höll ett kortare öppningstal. Han kan historien, för han var med från begynnelsen.
Riksmarschen startade 1940. Andra världskriget pågick och temat var Finlands sak är vår. Jag deltog första gången året därpå. Då var jag tio år. Startavgiften var 25 öre. Männen marscherade en mil, kvinnor och barn en halvmil. Man fick ett märke när man gick i mål.
Fast det fanns de som var kritiska, minns Sörblad. Skorna var ransonerade vid den här tiden och kritikerna menade att riksmarschen slet sulor i onödan.
Skoransoneringen är hävd numera. Detta till trots är sträckan kortad betydligt och alla går lika långt. 3,5 kilometer marscherades det i Gnesta. Från Ica bort längs järnvägen, via åpromenaden och OK-macken till orienteringsklubbens stuga. Där serverades det kaffe.
Så jobbar vi med nyheter