KOMMENTAR - Måtte aldrig proffsboxning bli laglig
Svenskarna satt i den ljusa juninatten och lyssnade på Lars-Henrik Ottossons knastriga referat i Radio Luxembourg, den engelska stationen som sände på mellanvåg och som nästan bara gick att höra hyfsat när mörkret föll.
Natten mot den 26 juni gick svensken man ur huse och vrålade Han vann! när Ingemar Johanssons höger fällde världsmästaren Floyd Patterson i Yankee Stadium i New York.
I den tredje ronden gick Floyd i golvet och efter ytterligare sex nedslagningar hade Sverige fått sin första världsmästare i tungviktsboxning.
Sannolikt den mest prestigefyllda mästartitel en svensk någonsin vunnit. Ändå fick aldrig Ingemar Johansson det svenska bragdguldet och motiveringen var enkel och självklar på den tiden:
Han boxades professionellt.
Senare ändrades den regeln och numera förmodar jag att alla bradgmedaljörer är proffsidrottare, gränserna har suddats ut mellan amatörer och proffs i de flesta idrotter.
Dock lever proffsboxningen kvar och har blivit alltmer snårig med ett otal olika bokstavsorganisationer som var och en gör anspråk på världsmästartiteln. Juridiska processer är viktigare än matcher och boxarna själva behandlas som handelsvaror mellan de olika promotorerna.
Senast var det svenske världsmästaren Armand Krajnc som missade en titelmatch mot danskkenyanen Evans Oure Ashira på grund av kontraktsbrott.
En match som avgjordes av en dansk domstol. Krajncs tyska stall Universum hade hotat med böter på över 2 miljoner svenska kronor och pekat på bindande kontrakt till den 1 september, men med tre års option. Ett slavkontrakt.
Istället för Krajnc gav nu den danske promotorn Mogens Palle matchen om IBA-titeln i mellanvikt till den svenske boxaren Fredrik Alvarez. En kraftfull boxare som faktiskt varit uppe och boxat i en liknande titelmatch för pappersorganisationen WBF, i supermellanvikt.
Alvarez slog då ut brasilianaren Torres, en äldre boxare som redan var i utförsbacken.Alvarez förlorade dock titeln mot sydafrikanen Malinga i juni 1998, på teknisk knockout.
Att Alvarez skulle ha en rimlig chans att förbereda sig för en match med bara någon dags varsel var förstås omöjligt.
Men promotorn Palle hade i alla fall en motståndare att visa upp och svensken blev en munsbit för den hungrige Ashira. Scenerna när Alvarez slog medvetslös i ringen kablades ut över världen och vi fick ännu en gång se hur obehaglig och cynisk proffsboxningen är.
Alvarez låg medvetslös flera minuter, liksom Ingemar Johansson en gång gjorde efter den tredje och sista VM-matchen mot Floyd Patterson 1961.
Efter en natt på sjukhus såg Alvarez hyfsat pigg ut på söndagen, iförd solglasögon kunde han berätta om hur han kände sig och han måste fundera över framtiden.
Dessvärre tror jag inte att proffsboxningen funderar särskilt mycket över sin framtid. Där härskar bara suget efter pengar och inget är lättare än att locka hungriga, fattiga, starka killar med stora prissummor.
Proffsboxningen förbjöds i Sverige 1969, nu är starka krafter igång för att göra den laglig igen.
Måtte det aldrig hända.
Så jobbar vi med nyheter