Kommer jag att träffa en lång mörk främling?
Så säger spåtanterna i alla filmer och böcker. Det är ju trevligt att veta, eller?
Att inte veta vad som kommer att hända en är ju själva spänningen med att leva. Om man visste precis hur allt skulle bli i framtiden skulle det inte vara särskilt meningsfullt att planera sin framtid.
Att drömma om roliga saker som man vill göra skulle också vara meningslöst eftersom man redan vet om drömmen kommer att slå in eller inte.
Vissa saker är kanske roliga att veta i förväg som t ex att man kommer att få sitt drömjobb i framtiden eller att man kommer att vinna högsta vinsten på lotto.
Om jag visste att jag skulle vinna högsta vinsten på lotto så skulle jag sluta spara pengar redan nu.
Då skulle jag slippa tänka särskilt ekonomiskt och det skulle faktiskt vara riktigt skönt.
Kan man påverka sin framtid?
Om jag vaknade en morgon och visste att jag skulle halka på ett bananskal i skolmatsalen så att någon fick all min mat över sig skulle jag nog bara vilja stanna kvar i sängen. Jag skulle i alla fall inte gå till skolan frivilligt.
Men om jag nu hade sett att detta skulle hända så skulle någonting antagligen dyka upp den dagen som gjorde att jag i alla fall gick till matsalen och halkade på bananskalet, eftersom det skulle vara framtiden jag sett.
Läskigt att tänka på ett sådant sätt. Det skulle betyda att vi människor inte har någon valmöjlighet alls.
Men om vårt öde redan är bestämt, varför kan vi då tänka och ta egna beslut?
Fast om vårt öde redan är bestämt tar vi ju inte besluten själva, då har våra beslut varit förutbestämda i kanske flera tusen år.
Om det är så, så skulle det betyda att det alltid varit bestämt att jag skulle skriva om just det här.
Den tiden som jag tog på mig när jag funderade över vad jag skulle skriva om, var alltså bara bortkastad tid eftersom resultatet redan var givet på förhand.
Men vad är då fördelarna med ett förutbestämt liv?
På ett sätt skulle det vara skönt att tro på ödet. Man skulle aldrig behöva vara rädd om man t ex skulle flyga flygplan.
Då är det ju redan förutbestämt hur resan ska sluta och då är det ingen mening att oroa sig.
Är det meningen att man ska störta så är det så. Kanske något för mig att börja tro på så slipper jag oroa mig så mycket.
Det som sker det sker och det är redan klart hur mitt liv ska forma sig.
Efter att ha vägt fördelar mot nackdelar så måste min slutsats bli att jag faktiskt inte vill veta hur mitt liv ska bli. Jag vill inte veta på förhand om jag kommer att möta en lång mörk främling.
Det är roligt att kunna få drömma om sin framtid utan att veta om drömmen slår in.
Fast å andra sidan: att tro på ödet vore ju ganska skönt, bara jag själv slipper veta vad mitt öde är.
Johanna Lind
Så jobbar vi med nyheter