Därmed är Reinfeldt nära sammanflätad med Moderaternas budskap. Han är inte bara statsminister, utan även kung i den nymoderata kortleken. Fredrik Reinfeldt förlorade sin drottning när hans statssekreterare Ulrica Schenström tvingades avgå i november 2007. Men förlusten av Schenström var personlig – inte politisk. Kärnan i nya Moderaterna fanns kvar på nära håll. Knektarna Anders Borg och Sven Otto Littorin.
Resultatet av Moderaternas interna provval är därför intressant. Varken Borg eller Littorin kandiderar över huvud taget till en plats i riksdagen. I klartext betyder deras beslut att inte kandidera, att statsministerns två närmaste vapenbröder i partipolitiken försvinner till det privata näringslivet vid en moderat valförlust. Ingen av dem lär sakna erbjudanden på arbetsmarknaden om Alliansregeringen faller.
Kvar vid Reinfeldts sida finns i så fall en allt mer ifrågasatt Per Schlingmann – pr-geniet som inte har imponerat som partisekreterare under själva regeringsinnehavet. Vad händer då med Reinfeldt? Och vad händer med nya Moderaterna?
När Rapports inrikespolitiska reporter Mats Knutson i helgen ställde frågan till statsministern fick han inget svar. Det ingår inte i Fredrik Reinfeldts uppdrag att gardera med förluster (SVT 3/1).
Statsministern måste naturligtvis utgå ifrån att han får nytt förtroende av svenska folket.
Däremot bör väljarna känna till att Moderaterna inte är något folkrörelseparti. Moderata politiker som misslyckas har inget LO eller LRF att ta skydd inom. Avsaknaden av symboliska reträttplatser – nära den egna rörelsen – talar för att även Fredrik Reinfeldt försvinner bort från politiken vid en valförlust.
Om Alliansregeringen vinner höstens val går nya Moderaterna mot en ljus framtid, som ett brett parti för den breda medelklassen. Men risken för en rekyl är överhängande om Reinfeldts planer inte går i lås. Klassiska moderater – inte minst partiets försvarsvänliga, konservativa falang – lurar i vassen.
I september vet vi om lagt kort ligger.