Kommunerna behöverstörre rörelseutrymme

Långt fler än hälften av landets kommuner befinner sig i samma situation som Nyköping, Trosa och Oxelösund. De klarar inte att få balans mellan intäkter och utgifter i sina budgetar i år. Och inte blir det bättre de närmaste åren.
Det är en dyster prognos som kommun- och landstingsförbunden presenterar. Och värst av allt, det finns inga lättköpta lösningar som att lägga ner landstingen eller höja skatten ännu mer.

Sverige har en sjukvård i världsklass men betalar inte mer till sjukvården än i andra jämförbara länder. Allt fler röster höjs tvärtom för att dagens 8 procent av BNP i själva verket bör uppgå till 10 procent. Men i dag rinner pengarna ut i transfererings- och socialförsäkringssystemen.
Enligt statens långtidsutredning ökade dessa penningtransporter sin andel av BNP från 10 procent till 20 procent, mellan åren 1960 till 2000. Mer pengar går med andra ord till dem som av olika skäl inte jobbar sjuka, arbetslösa och studerande än till vården.
Till och med finansdepartementets egna experter säger att det inte går att fortsätta på den vägen.
Man behöver inte vara cyniker för att inse att när allt större del av lönen går bort i skatt, minskar motivationen att jobba. Höjda kommunalskatter leder dessutom till krav på kompensation och högre löner, som i sin tur försämrar landets konkurrenskraft, det vill säga ger färre jobb och sämre tillväxt.

Mot den bakgrunden ter sig socialminister Lars Engqvists debattinlägg i Svenska Dagbladet i går ganska säreget. Höj skatten och främja tillväxten är budskapet till kommuner och landsting.
Svävar socialministern helt i det blå? I vilket fall som helst tycks han helt sakna insikter om vad det är som driver människor.
Problemet är att kommunerna inte har några incitament kvar för att befrämja tillväxt och utveckling: skatteutjämningssystemet har inga drivkrafter för vare sig rika eller fattiga kommuner. Kommunerna förväntas stå för investeringarna i infrastruktur, men det är staten som tar hand om fastighetsskatten. Och sedan staten har satt maxtaxa på nästan allting kan kommunerna inte heller öka sina intäkter genom höjda avgifter.

I stället för att komma med fler statliga pekpinnar borde regeringen ge de lokala politikerna större rörelseutrymme.
Kommuner och landsting har ägnat de senaste åren åt besparingar och skattehöjningar. Nu är det hög tid att sätta fokus på regeringen, hur Engqvists och Perssons centraliseringsiver har bidragit till kommunernas dåliga ekonomi. CH