Konst på alla håll
Färg, form, mönster och metall. Det är kraftfullt när Sörmlandskonstnärerna Malin Adner, Susanne Fragoulis Andersson och Shoresh Amin ställer ut.
Det är spännande och roligt, jag tycker att uttrycken förstärker varandra, säger Susanne som målar i olja. Hon har just flyttat ut till landet utanför Nyköping och landskapet där ger mycket inspiration. I bilderna är det svävande, färgstarka fält som sveper fram.
Jag är inne i en sådan period nu, då jag målar nya landskap hela tiden. Jag jobbar ofta i teman, förut var det hustemat eller rektangulärt och innan dess figurer, människor i rörelse.
Oavsett motivet tycker hon om att ha starka färger i sina målningar. Ibland kan hon tänka ut ett motiv och så blir det något helt annat.
Färgen är det centrala. Färg är oerhört intressant, det är ju ljus egentligen. Mina målningar bygger på ljusupplevelser.
Närmare golvet huserar Malins keramik. På stora fat och krukor låter hon mönster växa fram. Även här är det teman som återkommer: blad, citroner, vågor... Hon eftersträvar asymmetri och jobbar oftast med stengodslera.
Jag jobbar gärna stort. Det känns härligt att ha en stor yta att jobba med. Jag ristar och målar i många moment, det är ganska nära grafiken. Jag har hållit på med lera hela mitt vuxna liv och har en stor kärlek till materialet.
Det som visas upp på Sjöhästen är inte bruksföremål, ska man göra sådant får man tänka helt annat, menar Malin, som ofta gör verk till offentlig miljö.
Jag tycker att det är roligt att göra något som ska finnas i ett rum för att skapa lustkänsla. Dessutom känns det bra att så många som möjligt får ta del av konsten.
Shoresh visar upp skulptur i flera olika material. Idéerna kan födas på de mest oväntade sätt och i olika situationer.
Jag kan till exempel vara ute och cykla, eller drömma om ett konstverk när jag sover. Då måste jag omedelbart skissa ner det jag har kommit på så att jag inte glömmer bort det. Man måste jobba lite för sin konst, man kan inte bara vänta sig att det ska komma över en, menar Shoresh som exempelvis fascinerades av formen som uppstår när ett kopparrör kapas. En kuddliknande skulpturserie blev det av den idén, med målade figurer och ristningar. Han jobbar nästan jämt och en skulptur kan föda en annan.
Jag kan jobba med en och så märker jag att jag gör en fortsättning när jag gör nästa.
Han använder ofta ett blickfång, en annorlunda färg eller metall, för att locka betraktarens intresse. I titlarna till verken ger han vaga ledtrådar, men aldrig för mycket: betraktaren måste få fundera själv.
Det är viktigt att jag känner mig nöjd med det jag ställer ut, jag vill känna att det jag visar upp är en del av mig. Om jag är nöjd så tror jag att publiken är nöjd också.
Så jobbar vi med nyheter