Den tyska bundeskanslern styr med järnhand samtidigt som Frankrikes president vill gasa Europa ur krisen. Under dagens extrainsatta toppmöte i Bryssel möts EU:s stats- och regeringschefer för att tampas med unionens akuta läge.
Maktspelet tycks pågå över våra huvuden och det mesta av medierapporteringen går ut på att Tyskland och Frankrike bestämmer allt. Ett klargörande är på plats. Under toppmötena stakas riktningen ut för den gemensamma politiken. Det är därefter upp till ministrarna i ministerrådet, och ofta även ledamöterna i EU-parlamentet, att fatta besluten. Eftersom Tyskland och Frankrike är de folkrikaste länderna i unionen har de flest röster i såväl ministerrådet som parlamentet.
Därför kan det bli knepigt nu när den tyska kristdemokraten Angela Merkel måste samarbeta med Frankrikes nye president Françoise Hollande. Sin socialistiska övertygelse trogen vill han mjuka upp lånekraven för Grekland och investera Europa ur krisen.
Under dagens möte förväntas Merkel propsa på sin åtstramningslinje, till de krisande ländernas förtret. Vi trampas ihjäl av Tyskland, skallar ropen från Madrids och Atens gator. Den tyska bundeskanslern får leva med imagen som avskyvärd fogde. Ursinniga greker drar osmakligt nog upp det gamla nazistkortet i samma mening som Angela Merkel.
Det är ingen tvivel om att spanjorer, portugiser och greker åker på mycket stryk nu när de med stenhårda sparkrav tvingas betala för sina politikers misstag. Det stramas åt till svältgränsen och ökad konsumtion är omöjlig. Därför kan Hollandes idé om en tillväxtpakt möjligen bli ett fruktbart komplement till sparlinjen.
Men Grekland måste fortsätta att betala av sina lån, den så kallade finanspakten måste hållas intakt. Det krävs en svår balansgång för att både gasa och bromsa.