I går serverade Adam Dahlberg sina rätter på silverfat och i eftermiddag avslöjas vem som vinner Europamästerskapet, Bocuse d´Or.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson står i klacken. Samtidigt håller han tummarna för att Sverige får arrangera tävlingen 2014. Det är Matlandet Sveriges chans att bli världsberömt. Vid Erlandssons sida finns handelsminister Ewa Björling. Hon stora ser stora pengar i matturismen och har satt kokkonsten på listan med viktiga kreativa näringar.
Tyvärr är Matlandet Sverige något av ett hopkok. Här finns ingen folklig kultur där mat får den tid, kärlek och omtanke den förtjänar. Fabriksbakat bröd som inte hunnit jäsa klart, äpplen från Brasilien och fiskbullar som består av något vi helst inte vill känna till är basen i vår kosthållning. Trots det ska Sverige ska bli det främsta matlandet i Europa, enligt Eskil Erlandsson.
Det är bra att ha ambitioner. Men småländska ostar och rödbetscarpaccio står sig slätt i konkurrensen. Frågan är om landsbygdsministerns franska och italienska kollegor skrattar eller gråter åt svenskens föresatser.
Samtidigt finns en fantastisk väckelserörelse i vårt land. Ekologiskt, närproducerat och hälsosamt har blivit viktigt även för oss som inte är trendanalytiker. Kommuner och landsting ställer allt hårdare miljökrav när maten ska upphandlas (SR Ekot 20/3).
Det är löjligt att skyla över att vi i årtionden gillade att äta burkpotatis och djupfrysta fiskgratänger. Matlandet Sverige borde sluta hyckla. Satsa i stället mer PR-krut på klimatsmart mat, forskning för hållbar djurhållning och hälsosam kost. Då kan Sverige bli ett modernt och unikt matland – om ministern propsar på att behålla begreppet.