Det är femtonde året som Camilla Paraniak arrangerar voltigeläger på Ängen i Avla. Den stadiga hästen Safir står helt lugn bland barnen som pysslar om honom genom att göra flätor och sätta skor på hovarna. Innan de får hoppa upp på Safir gör de några övningar på en trähäst.
– Safir är jätte, jättesnäll. Jag känner honom och är inte alls rädd. Djur är mitt liv. Att vara med djur gör att jag känner mig trygg. Jag får också röra mycket på mig och vara i naturen, säger Milla Skerfving, nio år.
På gården finns tre hästar som är voltigetränade. De har tränats i många år av Camilla, som menar att de inte tar skada av övningarna. Men det måste vara en lugn häst.
– Egentligen är voltige väldigt onaturligt för en häst. Det finns riskfyllda moment, man måste ju hoppa på hästen i farten. Men det är jag som styr och hästarna är tränade så att de känner hur barnen rör sig. Om någon är på väg att tappa balansen och ramla stannar den, säger hon.
Hästen har en tjock ullfilt på sig så att det blir mjukare för den när barnen till exempel står på knä.
Vad är tjusningen med voltige?
– Det är balansträningen. Man måste vara modig. Det är skillnad mellan att hoppa och trilla av. Konsten är att hoppa av med balans, säger Camilla Parniak.
Åttaårige Edvin Liljekvist är med på lägret för andra året.
– Det är jätteroligt. Särskilt pistolen, säger han medan de andra barnen lägger sig ned på marken för att visa hur benet ska peka som en pistol mot sidan av hästen.
De flesta barnen som är med kan rida. Men det är inget krav. Enligt Camilla kan det nästan vara en fördel att börja med voltige innan man kan rida. Hon har till och med elever som enbart håller på med voltige.
– Det är två olika saker. Voltige ligger närmare gymnastik, där hästen blir ett redskap.