I keramikern Åsa Jacobsons ateljé hänger en baddräkt på en galge. På ett bord ligger en uppsättning cyklop och på golvet står ett par simfötter som någon ser ut att ha klivit ur alldeles nyligen. Det är lätt att tro att vi har hamnat mitt i förberedelserna för en badutflykt, om det inte vore för att allt är i lera.
- Som keramiker finns det en lång hantverkstradition som man måste förhålla sig till och som jag försöker slå mig lite fri från. Men konsten och konsthantverket har närmat sig varandra de senaste åren, säger Åsa Jacobson.
I den kommande utställningen Underströmmar har Åsa Jacobson och ljuddesignern Patrik Strömdahl tagit sig ned under vattenytan. Med hjälp av keramikföremål, ljud och filmer som fotats under vatten förändrar och förvrider de upplevelsen av vardagliga ting.
- Titeln Underströmmar refererar lite till vårt undermedvetna, till det där som vi inte så gärna gräver fram. Ganska tidigt insåg vi att vi ville iscensätta utställningen under vatten, säger Patrik Strömdahl.
I en av filmerna vajar tångruskor långsamt fram och tillbaka över havsbotten, en solstråle letar sig ned under ytan. Så bryts stillheten av en kropp som kommer simmande genom tången. Alldeles nära kameran.
- Allt förändras under vatten, det uppstår en mystik och blir en annan tröghet, säger Åsa Jacobson.
Patrik Strömdal nickar instämmande:
- När du rör dig i vatten blir det ett helt annat motstånd. För mig är det en bild av hur vi ibland gör det onödigt svårt för oss själva.
För snart femton år sedan insåg Åsa Jacobson och Patrik Strömdahl att deras respektive konstarter fungerar oväntat bra tillsammans. De två är ett par även utanför konsten och har sin ateljé respektive studio i den gamla banvaktarbostaden i Västerljung som även är deras hem.
En lyx, kallar Patrik Strömdahl möjligheten att bo och verka på samma ställe. Men det är klart, ibland tar sig arbetet in i vardagen på de mest konkreta sätt.
- Sovrummet ligger precis under Patriks studio och när han spelade in ljud till en film om en tjej som spelar basket, och studsade en boll mot golvet en hel natt, då höll jag på att bli tokig, säger Åsa Jacobson och ler.
Patrik Strömdahls arbete som ljuddesigner har bland annat genererat en guldbagge för ljudet i vampyrfilmen Låt den rätte komma in. I hans studio skvallrar gatstenar, handbojor och burkar med krossat glas om de knep han tar till för att skapa förvillande verkliga, eller overkliga, ljudeffekter. I en hylla ligger en hög med skor. Åsa Jacobson håller upp en svart klacksko i storlek 46.
- Någon gång när jag har kommit in har Patrik stått i damskor och kalsonger och spelat in ljudet av klackar, skrattar hon.
När det handlar om ljud av det mindre självklara slaget måste Patrik Strömdahl vara betydligt mer kreativ än att ta på sig ett par klackskor.
- Mattias Klum hade filmat sälar med teleobjektiv och jag funderade över hur jag skulle få till ljudet av sälarnas feta isterbukar mot klipporna. Till slut blötte jag en träskiva och slog mot min egen isterbuk, säger han och slår demonstrativt handen mot magen.
- Det blev otroligt bra.
Ljudet spelar även en viktig roll i utställningen på S:ta Anna konsthall. Patrik Strömdahl talar om ljud som ett sätt att förstärka perceptionen.
- Det ska vara bra ljud i lokalen, inte någon skränig tv-högtalare i ett hörn. Det ska vara fett ljud, men inte hela tiden, då skulle folk bli tokiga. Besökaren kommer att kunna göra egna val, framkalla ett utbrott eller inte, säger han.
Parets filmer kommer att projiceras på väggar och föremål i konsthallen. Åsa Jacobsons keramikföremål placeras ut i rummet, fysiskt, men också som aktörer i de olika filmerna, där de dyker upp under vatten. Och kanske kommer den vana badaren att känna igen sig.
- Sekvenserna under vatten är filmade här i närheten, i sjön Sillen och vid Laxkroken, säger Åsa Jacobson.