– Eftersom bröllopet skulle hållas på Nyköpingshus var det dit han hörde av sig, förr transporterade man inte saker utan bara sig själv, säger Lena Kättström Höök som är intendent på Nordiska museet i Stockholm.
På den tiden åts kräftor som huvudingrediens i olika färser och stuvningar. Helkokt i buljong och kall som vi äter kräftan i dag började man med först i slutet på 1800-talet.
– Kräftkalas förekom i borgerliga kretsar sen slutet 1800-talet. De kallades för kräftsupar, ordet skiva kommer först på 30-talet då det blev mer vanligt, så ordet har påverkas av sin samtid.
Att kräftskivan blivit så starkt förknippad med svenska traditioner och ligger kvar i augusti trots att kräftpremiären avskaffades som regel 1994 tror Lena Kättström har att göra med en känsla av gemenskap.
– Vi vill göra saker samtidigt i det här landet, traditioner är mer populära än någonsin. Gör man något samtidligt blir det kanske extra festligt. Sen äter vi mycket kräftor i Sverige, det finns länder där man inte kan tänka sig att äta kräftor.