Kriget gjorde Sherin stark - nu hjälper hon unga

Sherin kom till Sverige som tjugoåring. Men i stället för att gräva ned sig i det hon flytt ifrån såg hon på sina två nyfödda tvillingar och tänkte ”jag måste gå vidare för barnens skull”. Hon tog tag i ett lexikon och började att lära sig svenska. I dag stöttar hon nyanlända ungdomar i föreningar på Arnö och på Navet.
– Även de som är stökiga visar respekt för mig, säger hon.
Hon tror att det är mycket tack vare sina egna erfarenheter av att komma hit från ett annat land som gör att hon lyckas få kontakt med dem.
– Många andra vuxna har fördomar mot dem och tror att de ska börja bråka, men jag visar dem respekt och börjar prata om allt möjligt för att få kontakt med dem. Efter ett tag litar de på mig som person och då blir de aldrig stökiga, säger hon.
Många av ungdomarna känner sig kluvna mellan de regler som gäller hemma och de som gäller på skolan. Dessutom isolerar sig en del föräldrar i sorgen och längtan efter släktingar som finns kvar i krig. Eftersom hon själv har varit i den situationen, och lyckats ta sig ur, kan hon stötta deras barn genom att prata med dem. För det är framför allt samtal som behövs, menar hon.
Sherin hade som ung själv drömt om att bli journalist. Men när Saddam Hussein använde kemiska vapen mot kurderna i norra delen av Irak 1988 var familjen tvungen att fly. De tog sig till Turkiet där de blev inlåsta i ett flyktingläger med runt 20 000 andra personer. I sex års tid bodde de i tält, oavsett årstid eller väder. De fick inte ta sig någonstans utanför lägret. Enda undantaget var ifall någon behövde åka till lasarettet. Det fanns inte heller någon skola där Sherin kunde släcka sin törst efter studier. Trots det hårda livet i lägret har hon lyckats hålla sig vid mod.
– I dag vet jag att vad som än händer mig har jag varit med om värre saker.
Sin styrka har hon sin pappa att tacka för.
– Han sa alltid att ”du klarar det här”. Det har gjort mig till den jag är i dag, säger Sherin.