Kristina Sandberg är förkyld, men har inte riktigt tid att spara på rösten. Under vårens sörmländska bokturné ska hon möta läsare i bland annat Nyköping, Gnesta och Vagnhärad, men resandet stannar inte där.
– Sen "Liv till varje pris" kom ut hösten 2014 har jag säkert varit ute och pratat om mina böcker över 200 gånger. Folk är väldigt engagerade i Majs öde och pratar om henne som om hon finns på riktigt, berättar Kristina Sandberg med förkylningsskrovlig röst.
När hon började skriva på sin trilogi om Maj var målet att synliggöra en grupp kvinnor som historiskt hamnat ganska mycket utanför strålkastarljuset. Sverige behövde visserligen sina hemmafruar under några årtionden i mitten på 1900-talet, men sedan svängde det snabbt. Plötsligt skulle kvinnor jobba och ha egen karriär, barnomsorgen byggdes ut och hemmafrun blev helt enkelt en omodern föredetting.
– Det finns en väldig okunskap om varför kvinnor blev hemmafruar. Det handlade inte om att man tyckte att det var härligt att vara hemma med barnen utan om en ideologisk uppmaning från samhället. Det var ekonomiskt och politiskt förankrat att kvinnor skulle vara hemma och ta hand om hushållet medan mannen försörjde familjen.
När första boken "Att föda ett barn" kom ut hösten 2010 köpte Sveriges största bokhandelskedja inte ens in titeln. De trodde inte att en roman om en hemmafru i 1930-talets Örnsköldsvik skulle sälja så bra. Men läsarna tyckte annorlunda. Ryktet om boken spred sig från mun till mun, några kritiker lyfte den till skyarna och snart började försäljningssiffrorna klättra uppåt.
– Jag tror att läsarnas intresse beror på att historien om Maj hakar i så många personliga livshistorier. Läsarna får syn på sitt eget liv, eller sina mödrar och mormödrars och hur deras historia påverkat den egna tillvaron, säger Kristina Sandberg som läste gamla husmorskalendrar, artiklar från Veckojournalen och rapporter från Hemmets Forskningsinstitut för att få tidsandan rätt.
Själv tycker Kristina att den första boken också är den djärvaste, eftersom den kräver mest av läsaren.
– Det är en långsam och kompromisslös berättelse med långa meningar och en berättarröst som ibland bryter in och tränger sig på. Jag ville stänga in läsaren på samma sätt som Maj stängs in i graviditeten, äktenskapet och hemmet.
Majs livsöde har också väckt både irritation och ömhet. Under författarkvällar får Kristina Sandberg ibland frågan varför Maj inte bara skiljer sig om hon nu är så olycklig.
– Den frågan är väldigt mycket ett uttryck för vår tid. I dag finns väldigt stora krav på att man ska vara lycklig och ta vara på sitt liv. För Maj finns nog inte de tankarna. Den personliga lyckan ligger i själva hemmafrurollen. Blir man mor och husmor har man uppnått målet. Samtidigt är det självklart att kvinnorna upplevde det livet på väldigt olika sätt och att många inte alls var lyckliga i sina hem och sina äktenskap.
När Kristina Sandberg började skriva om Maj var hon lite rädd att läsarna skulle tro att hon romantiserade Majs tillvaro. Hon ville absolut inte bli en del av den nya hemmafruvurm som vuxit fram under senare år, utan snarare ge kvinnor som Maj upprättelse.
– 1900-talets hemmafruar beskrivs ibland som hämmande för den kvinnliga frigörelsen som växte fram på 1960- och 70-talet, men de gjorde ju bara vad samhället önskade av dem. De kunde inte hjälpa att de sedan blev omoderna och ifrågasatta när det kom nya ideal.