Fredag, solsken och en Storgata som myllrade av människor. Blommor i sprakande färger och uteserveringar. Jag fick dessutom lunchsällskap av min studiedagslediga tonåring som helt frivilligt lämnade datorn och cyklade till torget för att han var nyfiken på de internationella smaker som hade dukats upp på matmarknaden på torget.
Och plötsligt kändes det helt fel att gnälla över småsaker.
Så nu tänker jag skriva om några saker som gör mig glad i stället:
På söndag är det Mors dag och jag är så lyckligt lottad att jag både har en fantastisk mamma och förmånen att själv vara förälder. Jag vet att vare sig det ena eller det andra är en självklarhet och jag är tacksam varje dag (innerst inne i alla fall – ibland, ska erkännas, kanske tacksamheten har lite svårt att skina igenom den frustration som föräldraskap också kan medföra).
Solen ska fortsätta att skina hela helgen och jag har inte ett enda måste i kalendern.
SN direktsänder lördagsmatchen mellan Bissarna och Syrianska på sn.se, vilket betyder att jag kan se matchen på min laptop med en stilla sjö som fond. (Okej, rättelse: jag har bara ett måste i kalendern.)
Så. Det känns faktiskt mycket bättre.
Och du som undrar över vad det var som irriterade mig så mycket att jag faktiskt var på väg att skriva en krönika om det: Håll ut! Det kommer alldeles säkert en gråmulen, trist dag framöver, som passar utmärkt som publiceringsdag för en gnällig text.